Jag har nyligen avslutat läsningen av boken om HQ-kraschen, HQGATE, skriven av Jenny Hedelin och Christen Ager-Hansen. Det har varit en skakande läsning. Författarna lyfter fram och avslöjar en häpnadsväckande kombination av inkompetens och korruption i svenska myndigheter och rättsväsende.

Boken är en brutal anklagelseskrift mot det svenska rättssamhället. Det är också en förödande anklagelseskrift mot svenskar medier.

Boken utkom den 13 oktober 2016 och har därefter mötts av kompakt tystnad. Inga rubriker, inga analyser, inga reportage, annat än möjligtvis i små branschmedier. Bara en talande tystnad.

De enda två påtagliga konsekvenserna av boken har varit att ena halvan av författarduon, Jenny Hedelin, har lämnat sitt arbete som reporter på Dagens Industri. En av huvudpersonerna i boken, Pernilla Ström, som satt i HQ:s styrelse, har också slutat skriva krönikor på Svenska Dagbladets ledarsida. Detta som en följd av att hon skrivit rakt och öppet om bokens slutsatser på sin privata blogg.

För mig är det tydligt hur ett antal stora redaktioner i Sverige försöker sopa bort spåren av sitt misslyckande. Den verkliga ”HQ-skandalen” handlar nämligen om en helt annan historia än den som först berättades. Den riktiga historien handlar om en myndighet ledd av en uppenbarligen okunnig men extremt ambitiös och energiskt generaldirektör, som blev påhejad av en lika okunnig  och dessutom revanschsugen ordförande.

Detta visade sig vara en livsfarlig kombination och något som helt i onödan och på felaktiga grunder fällde en nykapitaliserad och stabil bank, vilket i sin tur ledde till förödande konsekvenser för såväl anställda som småsparare.

Agerandet kan liknas vid en läkare som ordinerar cyanid till en patient som diagnostiserats med en tumör, men först efter att tumören opererats bort. Det här borde så klart varit en jättestory för media att berätta och belysa. Men det gjordes inte, framgår för alla som läser den nya HQ-boken, utan man valde istället en helt annan berättelse. Den handlade istället om ett gäng giriga och arroganta direktörer som spekulerade bort banken. Det var en mycket mer lättfattligt story, och dessutom hade man en tacksam huvudrollsinnehavare för den stora skurkrollen - finansmannen Mats Qviberg.

Var det av dramaturgiska skäl man valde den berättelsen? Nej, knappast. Mer sannolikt handlade det om att man inte förstod bättre, vilket beror på att inte tillräckligt mycket research gjordes under uppseglingen till HQ:s dåvarande kris.  Detta ledde, i kombination med redaktioners traditionella modus operandi, till att när drevet väl börjat gå så ansluter sig strax alla andra varvid drevet eller mobben börjar leva sitt eget liv.

Anledningen till att man inte lyckades göra ett bättre jobb är att journalister (i Sverige) oftast saknar relevant utbildning. Svenska Dagbladet som dominerade rapportering om HQ-skandalen har flera journalister på sin näringslivsredaktion som helt saknar utbildning i ekonomi. Det märks. Den journalist som snabbt tog ledningen i rapporteringen om HQ, Caroline Neurath, har endast en examen från journalisthögskolan, berättade hon för mig i samband med utgivningen av sin mycket underhållande bok,”Den stora bankhärvan”.

Men vad lär man sig egentligen på den utbildningen? Inte mycket. Inte undra på att det blir ytligt, förenklat och felaktigt. Nu fick HQ-skandalen till slut en rättslig prövning i det som kallades århundradets rättegång, vilket gav alla och envar möjlighet att jämföra bilden av kraschen i medierna med rättens slutsatser återgivna i det skrivna domslutet. Resultat: inga fel begångna, på objektiva grunder. Inte ens bokföringen i banken bröt mot något regelverk visade det sig.

Åklagaren, som hejades på av media under den långa startsträckan före rättegången och då uppträtt som någon som påminde om Bagdad Bob, överklagade inte. Och det var ett självklart beslut eftersom det inte fanns något case. Resultatet i  media? Tystnad.

Det som gör medias rapportering kring HQ-skandalen särskilt obehaglig är att den är en del av ett mönster. Dreven är redaktionernas livsluft, där dreven ofta är helt artificiella. Den mediala logiken skapar fiktiva skandaler, som exempelvis den senare uppmärksammade och omskrivna Caremaskandalen. Där pågick drevet också länge och ledde till stora politiska konsekvenser. Men det hela visade sig till slut handla om något som var baserat på ett missförstånd, och på okunskap. Det var helt enkelt ingen skandal, i alla fall inte den skandal som presenterades.

Jag skulle kunna fortsätta att räkna upp många mediala skandaler som är fiktiva, och som ibland till och med resulterat i att journalisterna bakom avslöjandet belönats med priser!

Okunniga och obildade journalister är helt enkelt en fara för demokratin. Det är kanske dags att damma av professor Assar Lindbäcks förslag i hans stora utredning som tillsattes av regeringen under den stora ekonomiska krisen på 90-talet; Lägg ner Sveriges journalisthögskolor, så kanske journalistiken blir lite mer seriös.

LÄS MER: Rå, smutsig och brutal måsteläsning
LÄS MER: "Helt fel"

Knut Ramel
Finansman och författare till boken En finansmans bekännelser: veni, vidi, ridi (Ekerlids 2011). Ramel har varit en av Sveriges mest inflytelserika finansmän bakom kulisserna under många år, och gjort en toppkarriär i den internationella bankvärlden. Han har arbetat på hög nivå i storbanker som Credit Suisse First Boston, Merrill Lynch och UBS, innan han skrev sin självutlämnande berättelse om livet i den internationella finans- och bankvärlden.

Fotnot: Då personer eller företag i denna artikel har kopplingar till Qviberg-sfären väljer vi för tydlighetens och transparensens  skull att påtala att Qviberg-sfären är delägare i Realtid Media via Aktiebolaget Custos.

Strax före jul blev Custos nya huvudägare i Realtidmedia där Realtid.se ingår. Nu fortsätter Custos satsningar inom medievärlden. I dag blev det klart att företaget förvärvar Metro Norden från Kinnevik.

– Metro är en stark aktör med en kommersiellt intressant målgrupp. På printsidan är Metro Sveriges största dagstidning. Men framför allt kommer vårt fokus vara på att utveckla den digitala affären ytterligare, säger Christen Ager-Hanssen.

Metro Norden omsätter 370 miljoner kronor och i förvärvet ingår även Metro Jobb, Metro Mode och Studentkortet med över 500.000 medlemmar.

– Metro Jobb är en ledande rekryteringssajt och väldigt framgångsrikt och lönsamt. Jag har själv en bakgrund inom Kinnevik där jag arbetade med bland annat Tele 2 och MTG men det starkaste varumärket av alla är Metro som är känt över hela världen. Det kommer vi utnyttja för nya vertikaler och det här är ytterligare en pusselbit i vårt bygge inom media, säger Christen Ager-Hanssen och tillägger:

– Jan Stenbeck startade Metro 1995 och kulturen av ”disruptive business” sitter i väggarna. Hela Metros kultur bygger på att överraska och göra nya affärer som skakar om media, det passar perfekt med våra ambitioner. Det här förvärvet är bara början på vår resa inom media, säger Christen Ager-Hanssen.

Metro i USA och Latinamerika ingår inte i affären.

– För närvarande känner vi att vi inte är mogna att gå in på de marknaderna, vi satsar till en början på norra Europa, säger Christen Ager-Hanssen.

Finansmannen  Mats Qviberg är styrelseordförande i AB Custos.

Han ser goda möjligheter i förvärvet av Metro.

– Mediebranschen befinner sig i ett paradigmskifte i och med övergången från print till digitalt, det öppnar upp för intressanta affärsmöjligheter, säger Mats Qviberg.

Då personer eller företag i denna artikel har kopplingar till Qviberg-sfären väljer vi för tydlighetens och transparensens  skull att påtala att Qviberg-sfären är delägare i Realtid Media via Aktiebolaget Custos.

Mattias Arnelund blev ekonomichef på HQ i början av 2003 fram till 2008, när finansinspektionen kom in i bilden. Han hade dessförinnan bland annat en bakgrund som revisor på Ernst & Young.

Arnelund, som under förmiddagen frågades ut av processbolaget HQ AB:s ombud, beskrev sitt tidigare arbete på HQ AB som en tjänst med ett brett ansvar för att leda avdelningen med cirka 10 personer anställda. I hans tjänst ingick alltifrån att säkerställa att rätt kompetens fanns på hans avdelning, över löpande redovisning och bokföring, skatt- och momsfrågor. Därtill tillkom så klart olika former av uppföljning samt både intern och extern rapportering. I sitt arbete som ekonomichef hade han ett koncernövergripande ansvar, där den mesta av hans arbetstid gick åt till att arbeta med HQ Bank.

Arnelund rapporterade till den operativa chefen, som var olika personer under årens lopp, det vill säga först Bo Beijer och därefter Jesper Bülow. Han genomförde ingen direktrapportering till vare sig vd eller styrelseordförande.

En hel del av utfrågningen fokuserade på de tekniska rapporteringssystem som fanns på banken och ekonomiavdelningen, både i form av tekniska handlarsystem och backofficesystem, och hur de hängde ihop med affärssystemet. En hel del tid avsattes till att diskutera hur transaktionerna från tradingen tankades över till huvudboken och hur positionerna var värderade bokföringsmässigt. Var det den teoretiska värderingen eller marknadsvärderingen som bokfördes, kom mycket av frågorna att handla om.
Filen med data som tankades över varje kväll från handelssystemet till det affärssystem som ekonomiavdelningen arbetade med innehöll både den teoretiska värderingen och marknadsvärderingen, berättar Mattias Arnelund.

– Men värderingsfrågorna låg inte inom vårt ansvarsområde, så det var inget vi arbetade med, säger Arnelund.

Han berättar att värderingen var en fråga för dels tradingavdelningen, dels riskavdelningen. Tradingen bedömde ett värde för portföljen som risk sedan kontrollerade.

– Hur det slutliga värdet fastslogs var vi inte inblandade i.

Olika varianter på detta tema diskuterades utförligt under förmiddagens utfrågning, och ett typsvar från Arnelund kunde låta så här:

– Tradingen satte sin värdering. Den kontrollerades vid månadsskiftet av risk. Var den ok så gick den in i bokföringen. Om tradingen och risk inte var överens vidtog en evalueringsprocess. Först när man var överens om värderingen fördes den in i bokföringen.

Mattias Arnelund klargjorde därmed att ur hans perspektiv så låg frågan om hur tradingportföljens innehåll värderades, och om det var till ett teoretiskt värde eller till det faktiska marknadsvärdet, utanför hans ansvarsområde och kontroll som ekonomichef.

Förmiddagens utfrågning av Arnelund drog ut något mer på tiden än vad som ursprungligen var avsatt för detta förhör. På eftermiddagen kommer försvaret, det vill säga Mats Qvibergs ombud först ställa sina frågor till den tidigare ekonomichefen, varefter dagens huvudnummer tar vid. Det är första delen av förhören med Fredrik Crafoord, tidigare vice vd och huvudansvarig för tradingportföljen i HQ Bank.

Då personer eller företag i denna artikel har kopplingar till Qviberg-sfären väljer vi för tydlighetens och transparensens skull att påtala att Qviberg-sfären är delägare i Realtid Media via Aktiebolaget Custos.

Fredrik Crafoord, HQ:s tidigare tradingchef, var ansvarig för den delen av bankens verksamhet som någon gång runt åren 2007-2008 började generera stora förluster för HQ.

Förlusterna, och den risk som uppstod och hur de hanterades, var det som ledde till att Finansinspektionen fattade det kontroversiella beslutet om att dra in bankens oktroj.

Det två dagar långa förhöret med Crafoord inleddes av HQ AB:s ombud advokat Marcus Axelryd.

Crafoord fick, på advokat Axelryds direkta frågor, börja med att reda ut de avtalsförhållanden som föreligger mellan Crafoord och HQ AB. Först och främst det förlikningsavtal som ingåtts:

– Det avtalet säger att ingendera part ska rikta några krav mot den andre, samt att jag i möjligaste mån ska bistå HQ med information, berättade Fredrik Crafoord.

Crafoord fick också redogöra för företaget Cubera Private Equity där han med exklusivitet fick köpa 50 procent av holdingbolaget från HQ AB – en koncern som genererat stora vinster. 

Axelryds del av utfrågningen handlade inledningsvis om de strategier för optionshandel som användes av Crafoord och hans kollegor på tradingavdelningen. Vidare behandlades värderingsmodellerna som användes när portföljens värde och inneboende risk skulle bedömas. Allt avslutades med hur avvecklingen av tradingportföljen, som Crafoord var operativt ansvarig för, hanterades i såväl ledning som hos tradingavdelningen.

Marcus Axelryd: Vilken tradingstrategi använde ni under 2000-talet?

– Det fanns ett stort intresse för strukturerade produkter. Efterfrågan på längre optioner ökade samtidigt som efterfrågan på korta optioner minskade. Vi spekulerade i volatilitet.

MA: Tradingen under år 2007, hur gick den?

– 2006 var ett bra år. Marknaden var tradingvänlig. Det var mycket företagsdrivna händelser, och dessa händelser gynnade vår strategi. Men framåt sommaren 2007 kom Carnegie ut med en vinstvarning och tog en förlust i sin trading. Samtidigt som detta skedde bröt subprimekrisen ut.

När de internationella finansmarknaderna skakades av kraschen i USA skapade detta i sin tur problem för HQ:s tradingportfölj, förklarade Crafoord. Strategin för portföljen, och de optioner som den innehöll, var inte anpassad till det som skedde.

Situationen ledde i sin tur till att frågan kom upp intern, mellan tradingavdelningen och HQ:s riskavdelning, om hur optionerna skulle värderas.

– Under sommaren 2007 pratade riskavdelningen direkt med vår dåvarande vd Patrik Enblad. De ville att vi skulle justera volaitiliten till marknadsnivåerna, berättade Crafoord i förhöret.

– Därefter gick vi in i en sämre tradingmiljö. Volatiliteten kom inte tillbaka till de nivåer vi hoppades på, bland annat på grund av att Ericsson vinstvarnade. Det resulterade i att det inte fanns något utrymme för att ta förluster under Q4.

MA: Vem sade att man inte fick ta förluster under Q4?

– Det var hela företagsledningen. Man kan anta att Qviberg tyckte så, svarade Crafoord.

Mycket av tisdagseftermiddagens utfrågning kom att kretsa kring tekniken bakom de värderingar som tradingen och riskavdelningen gjorde av de optionspositioner som ingick i tradingportföljen. Enligt Crafoord var den värderingsmodell som användes antagen och godkänd av bankens styrelse.

Problemet som HQ:s tradingavdelning, och därmed också riskavdelningen, hade att hantera handlade om att banken inte ville panikavveckla portföljen till rådande dagspris på marknaden. Detta hade medfört att stora förluster på pappret plötsligt realiserades. Istället valde de inblandade att skjuta förlusterna med förhoppningen om ett mer gynnsamt marknadsläge längre fram.

Tradingavdelningens slutsats var att den marknadsmässiga prissättningen av optionerna inte hade stöd i historiska data. Därmed skulle det vara försvarbart att rulla förlusterna framåt istället för att realisera dem i ett marknadsläge som enligt den egna analysen alltså inte skulle råda på sikt.

Problemet var förstås att marknaden inte vände åt rätt håll.

– Vi trodde alltså att den skulle komma tillbaka. Men den här gången blev det mer och mer stökigt, förklarar Crafoord.

Axelryd ställde också frågan om det fanns en samsyn bland personalen på tradingavdelningen om hur avvecklingen av portföljen borde gå till.

– Det fanns olika åsikter om detta, vi var fjorton personer på avdelningen. Jag var stor aktieägare och ville inte förstöra värden, medan vanliga anställda troligtvis ville avveckla den snabbt för att därefter kunna gå vidare.

MA: Vad var din roll i tradingverksamheten efter att avvecklingsgruppen tillsatts år 2010? 

– Min roll var kraftigt decimerad. Jag hade inget förtroende från ledningen längre, svarar Crafoord.

– Min hållning var att det var bättre att stänga portföljen innan vi kommunicerade det. Berättar man vad man skall göra innan man gör det får man automatiskt ett sämre läge gentemot de man gör affärer med, berättade Craaford mot slutet av tisdagens förhör.

Mats Qvibergs ombud, advokat Olle Kullinger, inledde onsdagens förhör med Fredrik Crafoord.

Återigen kom förhöret att handla om tekniska aspekter avseende vilka värderingsprinciper som användes av tradingavdelningen respektive riskavdelningen när värdet av portföljen skulle bokföras i slutet av varje månad. Motförhöret hade sin utgångspunkt i dokumentation från banken.

Konfronterad med dokumenten bekräftade Crafoord flera påståenden från Mats Qvibergs ombud och backade även från mycket som sagts under tisdagen. Bland annat bekräftade han att tradingportföljen var korrekt värderad och att det fanns en samsyn på hela tradingavdelningen och med riskavdelningen.

Eftersom Crafoord under tisdagen redovisat sin ägarandel i HQ AB, om 4 miljoner aktier via en pensionsförsäkring på SEB Life Insurance, möttes han också av frågor angående detta. Genom sitt ägande har han personliga och ekonomiska intressen i att HQ AB vinner civilmålet.

Det hettade också till när Stefan Dahlbos ombud, advokat Jonas Löttiger, ställde ett flertal frågor om ett protokoll som upprättats 2010 när Fredrik Crafoord frågades ut av Finansinspektionen. Från den utfrågningen fanns nämligen minnesanteckningar upprättade – anteckningar som Crafoord bekräftat genom en signatur på varje sida i protokollet.

Efter en stunds resonerade fram och tillbaka slutade ordväxlingen med att Crafoord konstaterade att hans signatur på varje sida betyder att sidan är korrekt återgiven, det vill säga att det som står i protokollet var det som sades på mötet i fråga. Däremot ville han inte bekräfta att det han skrivit under på i minnesanteckningarna var korrekta i sak.

Den del i minnesanteckningarna som i efterhand visat sig inte stämma överens med vad som senare framkommit i HQ-ärendet handlar om tradingportföljens värderingsmetod. Metoden ändrades över tid, men i minnesanteckningarna från samtalet med Finansinspektionen uppgav Crafoord att banken under hans tiden aldrig ändrat värderingsmetod för tradingportföljen.

Under sista delen av förhöret återkom också HQ:a ombud, Marcus Axelryd, med en fråga som handlade om Mats Qvibergs samtal till tradingen där han enligt uppgift från Crafoord ”skällde ut dem” när ”de förlorade pengar”.

MA: Påverkade detta möjligheterna att fatta rationella beslut (i tradingen, reds.anm.)?

– Det var väl främst 2007 detta skedde, och jag kan inte påstå att detta påverkade mina beslut att handla. Hur det påverkade andra på tradingen får du ta med dem, svarade Crafoord.

Då personer eller företag i denna artikel har kopplingar till Qviberg-sfären väljer vi för tydlighetens och transparensens skull att påtala att Qviberg-sfären är delägare i Realtid Media via Aktiebolaget Custos.

Sven Hagströmer tar plats i rättssalen på vittnesstolen, några meter från sin tidigare parhäst Mats Qviberg. Framför sig på bordet lägger han en hög med A4-ark med fästa post-it-lappar. Hagströmer förklarar för rätten att det är styrelseprotokoll som han strykigt under i för minnets skull. Till höger om honom, som en skiljevägg mot Qviberg-sidan står sju pärmar uppradade som innehåller material som används under förhandlingen.

Sven Hagströmer är kallad av HQAB, Mats Qviberg och Michael König till vittnesstolen.

Det är HQ som startar utfrågningen.

Sven Hagströmer får dra sin yrkeshistoria som startade redan när han var 12 år då han var road av aktier. Han kommer snart in på år 1990 då han och Mats Qviberg träffades för första gången och efter endast några timmar bildade ett partnersskap utan några som helst papper. De skulle vara partners så länge som de hade trevligt tillsammans. ”Äktenskapet” höll till slutet av 2011.

Sven Hagströmer var ordförande och storägare i Öresund som i sin tur ägde 25 procent i HQ.

Helena Dandenell från HQ visar Sven Hagströmer ett häfte med protokoll från den forcerade avvecklingen.

Protokoll från 25 maj 2010 där det framgår Michael König, Lars Lenner och Stefan Dahlbo redogjorde för kapitalbehovet i HQ AB.

Minns du om du innan detta mötet fått reda på kapitalbehovet och hur det gick till?
– Det här var en upplevelse som: Huston we have a problem. Mats ringde upp mig kring den 17:de och meddelade mig att man hade problem på HQ med Tradingen och då startade en intensiv aktivitet. Det här styrelsemötet föregicks av väldigt intensiva kontakter inklusive att jag gick upp till FI egenskap av ordförande i Avanza. Jag frågade generaldirektören där, Martin Andersson, om jag bröt mot någon lag eller förordning om jag satte mig in i HQ.
– Det ansåg han inte att jag gjorde med anledning av mitt engagemang i Avanza.

Fick du reda på att det var ett övergripande problem?
– Att det var problem med tradingen och det tycker jag var allvarligt i sig. Jag hade påpekat för Mats någon gång tidigare att det var märkligt att HQ är en tradingaffär och det är tradingen som ger vinsterna. Den underliggande verksamheten går i sig knackligt. Trading är, som jag ser det, en väldigt hög risk. Jag tyckte att bygget såg något skakigt ut.

Minns du om du frågade efter någon ytterligare information från Mats för att sätta dig in i detta?
– Under själva den här räddningsmanövern frågade jag efter styrelseprotokoll från HQ för att kunna göra ett bättre jobb. Han sade att han skulle tänka på saken och återkomma samma dag eller dagen efter. Han återkom och sade att jag inte kunde få dem. Jag tänkte; Det här var väl trevligt, vi som skulle försöka hjälpa till och få firman på fötter igen. För att begripa vad som hade hänt så skulle protokollen vara till stor hjälp.

Sven Hagströmer berättar dock att han en tid efteråt, hösten 2015, fick tillgång till styrelseprotokollen från ett twitterkonto som hette Mr Scoop. Twitterkontot utgav sig för att vara folk som var förbannade på Mats och skulle stämma honom. Det ville ha information för att få ett underlag till detta.

– Mr Scoop skrev till mig för att få information men jag svarade inte eftrsom jag inte ville hoppa in i detta. Jag fick ett mejl till som påminde om det första mejlet. Jag svarade då att jag vill bara veta vad som har hänt och att jag var fullständigt ointresserad av de olika parternas åsikter och ståndpunkter. Då fick jag plötsligt ett antal protokollsutdrag, just de som jag hade begärt.

Mr Scoop visade sig sedan vara Mats Qviberg. Sven Hagströmer poängterar att Mats Qviberg bett om ursäkt för detta.

Sven Hagströmer minns tillbaka till en tid något år innan HQ-kraschen då Mats Qviberg satt i skrivbordet mittemot honom. Mats Qviberg såg bekymrad ut och Sven Hagströmer frågar honom vad som står på, om han var sjuk. Men svaret blev att han var frisk som en nötkärna.

– När det här hände så frågade jag Mats om det var det här som låg och tryckte; Nej, Nej, absolut inte, sade han. Men jag har ingen aning, säger Hagströmer.

Sven Hagströmer berättar att Öresund vid tidpunkten innan kraschen hade väldigt lite förtroende för tjänstemännen på HQ och anställde därför Michael Nachemsson till styrelsen.

I styrelsemöten från maj framgår det att Öresund tillskjöt 150 miljoner kronor i ett förlagslån. Var det viktigt för dig hur Öresund kompenserades för dessa insatser för att hjälpa HQ Bank?
– Ja allt annat är det vore kriminellt. Jag har ett ansvar inför Öresunds aktieägare. Det var det som var så  jobbigt dels försöka rädda HQ och dels försöka se till Öresunds aktieägares bästa. Vi var huvudägare till HQ och till en bank och då har man ett visst ansvar. Om vi bara hade vi vänt HQ ryggen så hade det även påverkat Avanza. Om Avanza, gud förbjude, skulle hamna i en liknande situation så finns det ägare som bara struntar i det. Det var hela tiden en balansgång.

Sven Hagströmer berättar att han efter insatsen var klar var nyfiken vad marknaden, analytiker och kommentatorer i tidningarna, tyckte om detta. Resultatet blev att en del tyckte att Öresund var för snåla mot HQ medan andra tyckte att Öresund var för generös mot HQ. Precis där man vill ligga, enligt Hagströmer.

Sven Hagströmer berättar att han först flera år senare fått se strategierna som fanns för Tradingportföljen.
–  Jag har kallat detta för ett kasino och det står jag för. Vi hade ingen adekvat insyn i den här portföljen och vi hade inte heller den kunskapen själva heller eftersom vi inte höll på med det här.

Hade ni någon misstanke?
– Ja, vi hade misstankar under hela dygnets sekunder, det kan jag säga.

– Någonstans innerst inne förstod vi att det kommer mera. De blickar som vi fick och de svar vi fick. Tankarna var om de själva visste vad de höll på med.

Kontakten med SEB, kände du till deras roll i detta?
– Nej, det var först senare jag fick ett begrepp om detta. Jag ringde och tackade herr Barnekow (Fredrik Reds anm.) eftersom det var när SEB satte ned klacken i marken som det började hända saker. Tyvärr började det lånas ut aktier då. När SEB började se den här lilla firman HQ Bank med de få positioner som de hade så undrar dem hur man tänker och vad som hände.

Av ett protokoll från styrelsemöte söndag 6 juni stod det klart att 559 miljoner kronor inte skulle räcka och man jobbade mot en nyemission om 1 miljard och en försäljning av HQ Fonder för att få in ett kapital för att klara sig.

– Vi sade att vi inte sätter in en krona på den banken eftersom vi kände oss lurade när man  några dagar senare ser det dubbla beloppet.

Sven Hagströmer berättar även om sina möten med Finansinspektionen och med tidigare generaldirektör Martin Andersson. Han berättar att han haft cirka 4-5 möten med myndigheten.
– När jag startade 1981 var finansinspektionen en konsultverksamhet som gav god råd, gör si och gör inte så. Där har vi systemfelet och jag vet inte varför det inte görs något åt detta. Finansinspektionen har funktionen som polis, åklagare och domare. Det finns inte på kartan att det fungerar så. Jag fick aldrig några löften.

Tog du upp Oktrojrisken?
– Ja, men inte så rakt på sak som du gör nu. Vi kom in på resonemang kring Carnegie och då sade han att detta var en helt annan sak än Carnegie. Där doldes allt. I detta fall fanns det ägare som ställde upp och tog ansvar. Där tolkade jag detta positivt och trodde att det fanns en hyggling chans att det blir lagens näst strängaste straff. Det levde jag med hela sommaren. Men sedan kom lagens strängaste straff och jag tyckte att det var enormt egendomligt och jag kände mig väldigt lurad.

– Jag lät det går några månader och tog kontakt med Martin Andersson igen och frågade om jag var en nyttig idiot i din värld eller hände något på vägen, säger Sven Hagströmer.

Sven Hagströmer frågade vad det var som fick myndigheten att dra i snöret. Martin Andersson uppgav då att det som fick honom att ändra sig var när han läste intervjuer med de anställda och på så sätt fått uppfattningen att det var hela firman som var skadan i kulturen.

– Att jag var där och sprang i korridorerna men för mig var det oerhört viktigt. Det här var en minerad mark och det fanns inget case att gå tillbaka till. Det handlade om dagar. Samtalen jag hade med Martin Andersson var för mig väldigt viktiga och de finns delvis avrapporterade inför styrelsen.

Hade du någon kunskap om HQ:s likviditet i början av maj 2010?
– Nej, inte alls.

Han korrigerar sig:

– Men dels lånade Stefan Dahlbo ut 550 miljoner kronor i aktier från Öresund den 3 maj och därefter 26 maj 750 miljoner kronor. Det var aktier som Öresund ägde som han lånade ut till HQ. Jag kände inte till detta och jag frågade Mats, han kände inte heller till detta.

Sven Hagströmer uppger att att han fick veta detta genom en artikel i Dagens Industri där reportern tagit del av interna mejl på HQ. Han kallade då in revisorer som fick arbeta under helgen för att ta reda på så mycket som möjligt om detta. Han frågade även Stefan Dahlbo som då var vd i Öresund och ordförande i HQ Bank om han kände till vad dessa skulle användas till. Inte heller han visste vad dessa skulle användas till.

Aktierna var i kommission, vilket betyder att HQ inte får använda dessa i sin rörelse. Sven Hagströmer uppger att dessa skickades vidare som säkerhet till SE-Banken, men poängterar senare under förhandlingen att han egentligen inte har några bevis för att detta skett.

– Ytterst anmärkningsvärt att man sitter i banken och som ordförande dessutom och man lånar upp i bolag där man själv sitter som vd och inte förankrar detta.

– Det var då det började. Inte att det var brist senare. Det var bristande säkerheter.  I min värld är detta oerhört anmärkningsvärt.

Olle Kullinger, ett av Mats Qvibergs ombud, ställer frågan om Sven Hagströmer haft någon kontakt med HQ-sidan tidigare. Sven Hagströmer svarar att han inte haft några möten med den parten. De har kontaktat honom och bett om ett möte men han har tackat nej.

Därefter följer frågor om Sven Hagtrömer känner till likhetsprincipen som handlar om i vilken utsträckning man kan lämna information till en aktieägare och inte till andra. Sven Hagströmer uppger att han känner till denna.

– Likhetsprincipen gällde ena dagen och sen gällde den inte alls när Mats skickade detta hösten 2015. Jag tror inte att det tillträtt en ny lagstiftning  sedan dess. Tycker du alltså att det var fel av mig att fråga?

Kände du till om han kontaktat advokat vid tillfället?
– Nej.

Även Olle Kullinger tar upp kontakterna med Martin Andersson. Han vill att Sven Hagströmer ska upprepa hur Martin Andersson ställt sig till jämförelserna mellan HQ och Carnegie. Anledningen farmkommer senare då Olle Kullinger berättar att Martin Andersson som förhördes dagen innan förnekar att han skulle gjort denna jämförelse.

Jonas Löttiger, Stefan Dahlbo ombud tar upp ett pressmeddelande som Sven Hagströmer skrev med anledning av artikeln i Dagens Industri rörande aktielånet. Slutsatsen var att Öresund inte lämnat några hemliga lån. I pressmeddelandet framgår det även att Stefan dahlbo inte kände till att HQ bank var direkt motpart och att HQ Bank pantsatt de utlånade aktierna som säkerhet för sina förpliktelser hos SEB.  Sven Hagströmer minns dock inte pressmeddelandet i sin helhet under utfrågningen.

Sven Hagströmer berättar återigen att han kallade in revisorer som arbetade under helgen för att utreda varenda ulåningsaffär på Öresund.

Det som revisorerna kom fram till var att uppgifterna som publicerades i Dagens Industri var felaktiga?
– Ja, det är korrekt.

Så som brukligt hade öresund lånat ut aktierna i kommission?
– Ja.

Det är riktigt att det är en kundaffär?
– Att det skedde i kommission, det är viktigt.

Kommer du ihåg om Öresunds revisiorer tittat på detta i samband med revisionen för räkenskapsåret 2010?
– Det kan jag inte svara på.

Löttinger visar en rapport från revisionen 2010. Sven Hagströmer känner inte igen denna men han ifrågasätter heller inte den. Av rapporten framgår det att Öresund lånat ut aktier och att utlåningen ökade volymen under maj, vilket cokså uppmärksammades i media. Efter genomförd granskning visade revisorerna att utlåningen skett enligt samma villkor som tidigare. Grunden till utlåningen anges vara i kommission.

HQ får tillfälle att ställa ytterligare en fråga och undrar varför Sven Hagströmer var så upprörd på grund av dessa aktielån. Sven Hagströmer berättar att det handlar om att en journalist vet mer om företagen än vad han vet och att det läcker ut från företagen.

– Jag visste inte om det, Mats visste inte om det. Det är klart att jag blir upprörd när en journalist vet mer än vad vi som är ansvariga för detta vet om. Dessutom var det här en regel som låg mig väldigt varmt om hjärtat i och med att jag var ordförande i Fondhandlareföreningen när jag drev igenom den här regeln, säger Sven Hagströmer.

– Sen senare gjorde vi ett diagram för att se hur utlåningen såg ut. Först var det ett streck och så plötsligt kom det 550-700 miljoner på bara ett par veckor. Så det var extraordinärt till sin omfattning också. Då brast det för mig.

Hade banken rätt att ställa dessa aktier som säkerhet till SEB?

– I min värld hade de inte det.

Förhöret med Sven Hagströmer avslutas klockan 11:00 på onsdagsförmiddagen. Medan Sven Hagströmer reser sig upp och går mot dörren sitter resten av rättssalen kvar. Mats Qviberg lyfter försiktigt handen och vinkar farväl till sin gamle parhäst.

Då personer eller företag i denna artikel har kopplingar till Qviberg-sfären väljer vi för tydlighetens och transparensens skull att påtala att Qviberg-sfären är delägare i Realtid Media via Aktiebolaget Custos.

Processbolaget HQ AB, som just nu tvistar i Stockholms tingsrätt om skadeståndsansvar hos de tidigare styrelseledamöterna i HQ AB, meddelar att revisorn Michael Forss vid EY har anmärkningar på senaste årsredovisningen.

Styrelsen i HQ skriver att revisorn har anmärkt att ”det finns väsentliga osäkerhetsfaktorer som kan leda till betydande tvivel om företagets förmåga att fortsätta verksamheten” i revisionsberättelsen till årsredovisningen för 2016.

Christer Sandberg som skrivit under pressmeddelandet framhåller att "denna osäkerhet endast är kopplad till det osannolika förhållande att HQ på alla punkter skulle förlora den talan som drivs i tvistemålen inför Stockholms tingsrätt".

Han uppger dock att styrelsen gör bedömningen "att det föreligger mycket goda möjligheter för HQ att vinna framgång i de pågående tvistemålen. Styrelsen har inte funnit någon anledning att under den pågående rättegången revidera denna bedömning".

Förhandlingarna mellan processbolaget HQ AB och den tidigare styrelsen med Mats Qviberg, Stefan Dahlbo, Mikael König, Curt Lönnström, Thomas Erséus, Johan Piehl, Pernilla Ström, Carolina Dybeck Happe, och Anne- Marie Pålsson samt den tidigare revisorn Johan Dyrefors och revisionsfirman KPMG pågår fram till midsommar i år.

HQ AB har krävt skadestånd på sammanlagt 3,2 miljarder kronor plus ränta för den skada som processbolaget anser att styrelsen, revisorn och KPMG är ansvariga för när banken gick under och tog resten av bolaget med sig i fallet. Enligt årsredovisningen uppgår det yrkade skadeståndet tillsammans med räntan i dagsläget till cirka 4,35 miljarder kronor.

Rättsprocessernna finansieras av nyemissioner. Under år 2016 har bolaget genomfört en nyemission med företrädesrätt för befintliga aktieägare om cirka 52,4 miljoner kronor före emissionskostnader. Emissionskostnaderna i samband med emissionen uppgick till  cirka 2,5 miljoner kronor. Sten Mörtstedts bolag Herma Securities och CSL Fastighets AB gick in med cirka 45,5 miljoner kronor medan Solbakken som kontrolleras av Kristoffer Stensrud gick in med cirka 7 miljoner kronor, motsvarande 100 procent av emissionsbeloppet.

Ytterligare en emission planeras. Styrelsen har beslutat att föreslå att besluta om en nyemission  med  företrädesrätt  för  befintliga  aktieägare  som  tillför   bolaget  cirka 16 miljoner kronor  före emissionskostnader.

Under 2016 uppgick kostnaderna till drygt 50 miljoner kronor. Styrelsearvodena uppgick till 694.000 kronor. Utöver styrelsearvode har Christer Sandberg genom Advokatfirman Christer Sandberg AB fakturerat 3.636.000 kronor för utförda advokattjänster,

HQ AB har i dag cirka 18.000 aktieägare, varav Sten Mörtstedt via bolaget CSL Fastighets, äger 13,21 procent av aktierna.

Realtid.se söker Christer Sandberg för en kommentar.

Då personer eller företag i denna artikel har kopplingar till Qviberg-sfären väljer vi för tydlighetens och transparensens skull att påtala att Qviberg-sfären är delägare i Realtid Media via Aktiebolaget Custos.

Det har stormat rejält kring Mats Qviberg och Metro på senare tid. Efter att kritikstormen ökat i styrka efter en intervju i nättidningen Nyheter Idag om Qvibergs syn på Metro väljer Custos båda huvudägare Mats Qviberg och den norska finansmannen Christen Ager-Hanssen, som också är styrelseordförande i Metro, till slut att gå skilda vägar. De har inga gemensamma affärer kvar efter att Ager-Hanssen köpt Qvibergs Custosaktier.

I en affär som blev offentlig på söndagskvällen har Qviberg och Ager-Hanssen kommit överens om att Qviberg lämnar Custos. Det sker genom att Qviberg säljer sin del av Custos till Ager-Hanssen för 1 krona. I affären ingår också ett ovillkorat aktieägartillskott till Metro på 50 miljoner kronor från Mats Qviberg, skriver SvD.

I februari köpte investmentbolaget Custos Metros nordiska del från Kinnevik för 50 miljoner kronor, efter att ett par månader tidigare ha köpt 25 procent av Realtid Media för cirka fyra miljoner kronor.

Mats Qviberg ägde 40 procent av Custos, vilket innebar att han betalat 20 miljoner för aktierna i Metro och 1,6 miljoner kronor för aktierna i Realtid.

Totalt har den snabba visiten i den svenska mediebranschen kostat Qviberg drygt 70 miljoner kronor.

Men nu är det medieäventyret alltså slut för Qvibergs del. Han kommer framöver att fokusera på investmentbolaget Öresund, berättar han för SvD:

Varför väljer du att sälja dina aktier i Metro, Realtid och Custos? 

– Jag gav mig in i det här projektet medveten om att det skulle väcka uppmärksamhet. Däremot var jag inte beredd på hur stort personfokus det skulle bli på mig, och det är varken bra för Öresund eller Metro.

Vad blir prislappen för försäljningarna? 

– Försäljningen gjordes till en symbolisk summa med reflekterar såklart inte det underliggande värdet i bolaget. Samtidigt måste man ha respekt för den stora omställningen som branschen står inför vilket återspeglas i priset, säger Mats Qviberg till SvD på söndagskvällen.

Vidare berättar Qviberg om hur han ser på tidningen Metros framtid:

– Personligen underskattade jag komplexiteten i branschen som helt klart står inför ganska omvälvande förändringar inom kommande år. Här vill jag också passa på att nämna att jag aldrig levde i villfarelsen att jag skulle komma in med en branschinsikt som ingen annan hade, tanken var att vi skulle kunna tillföra ett fräscht tänk kring nya intäktsmodeller. Detta är något som inte riktigt har framgått i mina tidigare intervjuer. När jag har pratat om saker som kan tyckas vara väldigt futtiga, som exempelvis den omtalade bridgerutan, sudoku eller korsord, så var det snarast metaforiskt för att öka vårt fokus på tidningens livslängd.

– Angående frågan om huruvida Metros förtroende har skadats så hoppas jag att intresset som vårt inhopp gav initialt uppväger den eventuella skada som har uppstått av de missförstånd som uppstod senare.

I en artikel som publicerats i DN på söndagskvällen kommenterar Christen Ager-Hanssen affären, och berättar att den tillkom på hans initiativ:

– Jag gav honom två val. Jag sa att om vi ska jobba vidare så måste han antingen kliva av eller också fick han kliva på och reda upp det han förorsakat.

– Nu tycker jag att han tog sitt ansvar. Han löste en gordisk knut med ett alexanderhugg. Det fanns ingen annan väg efter det sätt som han har agerat.

Vad händer nu med Metro?

– Vi kommer att fortsätta offensivt. Custos kommer att flytta huvudkontoret till London och därifrån ska vi driva på de digitala satsningarna. Vi kommer att ta in internationella samarbetspartner, säger Christen Ager-Hanssen till DN.

Att Custos huvudkontor nu hamnar i London är ingen slump. Christen Ager-Hanssen är sedan tidigare skriven där.

Fotnot: Då personer eller företag i denna artikel har kopplingar till Qviberg-sfären väljer vi för tydlighetens och transparensens skull att påtala att Qviberg-sfären är delägare i Realtid Media via Aktiebolaget Custos.

De båda finansmännen Mats Qviberg och Christen Ager-Hanssen har haft ett uppmärksammat och långvarigt både affärsmässigt och juridisk samarbete.

Det affärsmässiga partnerskapet har legat i investmentbolaget Custos, där Mats Qviberg varit styrelseordförande och Christen Ager-Hanssen bolagets vd. Det är ett affärsmässigt kompanjonskap som blivit medialt mycket uppmärksammat efter Custos köp av 25 procent av aktierna i bolaget Realtid Media AB sent i höstas, bolaget bakom finans- och affärssajten Realtid.se, och därefter av köpet av hela Metro Norden, av den tidigare Metroägaren Kinnevik.

Det samarbetet är nu helt avslutat i och med att Christen Ager-Hanssen, som tidigare rapporterats, köpt Qvibergs aktier i Custos för 1 krona, plus att Qviberg gett ett ovillkorat aktieägartillskott till Metro på 50 miljoner kronor, i samband med att han kliver av från investmentbolaget.

LÄS MER: Qviberg säljer Custos för en krona – kliver av Metro

Men samarbetet de båda finansmännen emellan har också skett på ett annat plan – det juridiska. Och det påverkas inte av brytningen i Custos kan Realtid.se nu berätta.

Hur går det med den kvarvarande HQ-processen? Där har Christen Ager-Hanssen biträtt dig och varit närvarande nästan lika mycket som du i rätten under den långdragna processen. Kommer det samarbetet också avslutas nu, eller fortsätter det tills att förhandlingen är avslutad i sommar?

– Avtalet med Ager-Hanssen är avslutat den 30 juni i samband med att civilmålet är slut, svarar Mats Qviberg på frågan från Realtid.se.

Christen Ager-Hanssen har under en längre tid fungerat som Mats Qvibergs juridiska försvarsstrateg i den långvariga och utdragna rättsprocessen som fortfarande pågår efter kraschen i HQ Bank, år 2010.

Det pågår fortfarande nästintill dagliga förhandlingar i den segslitna civilrättsliga stämningsprocess där HQ AB, av motparten kallad processbolaget, tvistar i Stockholms tingsrätt om det möjliga skadeståndsansvaret hos de tidigare styrelseledamöterna i HQ AB, med dåvarande styrelseordföranden Mats Qviberg i spetsen. Enbart förhandlingarna i den stämningsprocessen omfattar  ungefär 100 dagar, och till det ska läggas ett mycket stort förberedelsearbete av båda sidornas juridiska ombud och advokater.

I Mats Qvibergs försvarsteam i Stockholms tingsrätt spelar Christen Ager-Hanssen en nyckelroll. Han har gjort mycket av det researcharbete som försvaret grundat sin strategi på, men han deltar också aktivt i förhandlingarna i egenskap av ett av Qvibergs juridiska ombud.

Researcharbetet inför dessa förhandlingar har också resulterar i en uppmärksammad bok, HQgate, skriven tillsammans med ekonomijournalisten Jenny Hedelin, där flera sensationella avslöjanden görs och HQ-kraschen ges en ny historieskrivning. Jenny Hedelin lämnade kort efter att boken publicerats sin anställning på tidningen Dagens Industri. Hon återfinns numera på tidningen Metro, där hon arbetar som projektledare för bolagets affärsutveckling. På Metro återfinns också medförfattaren till HQgate. Han är bolagets styrelseordförande.

LÄS MER: ”Okunniga journalister är en fara för demokratin”

Advokat Ulf Stigare är tidig till rådhuset i Stockholm under tisdagen med en stor väska i handen. Efter sju månaders processande är det dags för Mats Qvibergs advokatteam med Ulf Stigare och Olle Kullinger i spetsen att inleda pläderingen i magistratssalen i Stockholms tingsrätt.

Förhandlingen under tisdagen inleds dock med kompletterande förhör med Mats Qviberg och Mikael König.

Under förhöret med Fredrik Crafoord sade han att under sommaren inför Q3, så var det ett möte mellan dig, Mikael König och Fredrik Crafoord där man diskuterade att ta förluster på 100 miljoner men man kom överens om att ta 50 miljoner. Detta har sedan återupprepats pläderingsvis av Processbolaget. Mats, har du varit med på ett sådant möte?

- Under sommaren 2007, för tio år sedan? Det enda datumet jag kommer ihåg att man nämnt är december 2009 men det visade sig vara falskt. Detta visade sig vara lika falskt. Att jag skulle träffa Mikael König och Fredrik Crafoord mitt i sommaren är helt osannolikt.

Om du bortser från tiden, har du varit med under ett möte där ni diskuterat om att ta förluster om 100 och kommit överens om att ta förluster om 50 miljoner kronor?

- Nej, till att börja med är inte det där ett sådant forum där man tar sådana diskussioner.

Så svaret är nej?

- Absolut.

Motsvarande frågor ställs till Mikael König.

- Ett möte där det diskuterats om att ta förluster på 100 miljoner har aldrig existerat däremot har det hållits många möten, svarar han.

Ulf Stigare startar sedan pläderingen och inleder med en varning till alla närvarande för att Qviberg inte kommer att vara snäll i denna plädering och att det möjligtvis kan uppfattas som provocerande.

- Qviberg är av den uppfattningen att Processbolagets talan är så pass usel att det motiverar detta, säger Ulf Stigare.

Ulf Stigare uppger att Qviberg inleder pläderingarna liksom han inledde sakframställningen trots att han, enligt Stigare, ”är långt ifrån händelseförloppet och alla påstådda brister i banken”.

- Man kan ju fråga sig varför, jo, Qviberg står först i stämningsansökan eftersom han är förmögen.

- Qvibergs deltagande utgör, enligt Qviberg, en nödvändig förutsättning för en framgångsrik talan för Processbolaget. Utan Qviberg inga pengar. Men det är så förfärligt mycket pengar inblandade i detta mål så inte ens Qviberg kommer kunna erlägga hela beloppet utan det blir ruin om det skulle bli fullt bifall, vilket det inte kommer att bli enligt vår uppfattning. Det kommer inte bli något bifall alls.

Ulf Stigare uppger att Mats Qvibergs inställning är att inte någon av de svarandena har gjort något fel och att alla käromål ska därför ogillas.

- Det här är en utomordentligt ovanlig situation i detta mål. Normalt är det de skadeslidande som sitter på kärandesidan och de skadevållande som är svaranden. I det här målet är det i verkligheten de skadelidande som är svaranden. Öresund och Qviberg är de största skadelidande parterna i det fallissemang som ägde rum 2010 där Qviberg inklusive hans familj förlorade hundratals miljoner kronor.

- I verkligheten finns det inga skadelidanden på kärandesidan, bortsett från Sten Mörtstedt som då hade runt 3,9 procent genom bolag Herma Securities, säger Ulf Stigare. 

Vidare säger Ulf Stigare att Sten Mörtstedt är med i rättssalen i form av Christer Sandberg. Han uppger även att det inte finns några bevis för eller gjorts några påståenden om vilka som egentligen är skadelidande i HQ AB. 

- De ska ju få alla pengar om HQ AB:s talan är framgångsrik. Det finns mängder aktieägare som köpt aktier för 20 öre som nu hoppas att de ska bli värda 120 kronor vid en framgångsrik talan. De är inte skyddsvärda menar vi.

Han konstaterar att målet bygger på FI:s grunder för återkallande av bankens oktroj och uppger att FI:s beslut inte skulle ha fattats utan den ”lägga-sig-platt”-inlagan som var underskriven av Dahlbo och Nachemsson.

- Vi vet nu genom bevisupptagning i målet att FI:s beslut var oriktigt i sak och att ”lägga-sig-platt”-inlagan var enbart ett rent strategiskt beslut för att blindka FI och Sven Hagströmers kontakter med FI:s generaldirektör Martin Andersson.

Ulf Stigare pekar på tre sakkunnigvittnen som HQ-sidan åberopat men menar att ingen av dessa kan styrka några brister eller någon felvärdering av hundratals miljoner kronor i tradingportföljen.

- Svaranden och rätten har nu facit i hand, inget av Processbolagets påstådda brister är ens i närheten av att styrkas i åberopad bevisning. Då är Qvibergs slutsats att talan har förts och förs alltjämt mot bättre vetande av Processbolaget.

Han uppger vidare att Qviberg redan vid sakframställningen insåg att det inte påstås någon rättsfakta som Mats Qviberg kan tänkas ha bevisbörda för. Han hänvisar till att det inte fanns några grunder eller individuella påståenden mot Qviberg. Han bestämde sig då för att han inte ville höras men ställde upp ändå på förhör då ombuden varnade för att det kunde uppfattas som om han var rädd för att höras.

- Så var det inte. Det fanns inget behov av att Qviberg skulle höras. Så tunn var Processbolagets talan, säger Ulf Stigare.

Han kommer även in på skadeberäkningen och uppger att Brent Kaczmarek på konsultfirman Navigant Group inte gjort utredningen själv.

- Han kunde ju inget om regelverket. Han framträdde under delar av framställningen som ett rent ombud för Processbolaget och sade själv att deras teknik hur de arbetar var att komma in i ett tidigt skede och lägga upp talan och därefter lägga upp en skadeberäkning. Den skadeberäkning som han har gjort har gjorts utan hänsyn till de grundläggande reglerna.

- Jag måste säga att mycket har man varit med om men aldrig har jag väl någonsin sett någon falla så djupt i ett motförhör som Brent Kaczmarek. Detta har betydelse i målet då detta är en form av battle of experts och Qvibergs uppfattning är att om det är olika typer av experter som kan grunda olika slutsatser med lagstöd så kan inte beslutsfattaren vara försumlig. Hur ska han veta vilken expert han kan lita på?

Ulf Stigare hänvisar även till HQ-sidans argumentation om att detta mål inte har någon inverkan från brottmålet.

- Det kan man väl hålla med om. Den har ingen laglig verkan. Men det är en fråga som tillhör rätten, en bevisfråga, hur det är att tolka lagtext. Det ska mycket till om rätten har en annan inställning än vad stockholms tingsrätt hade med den sammansättning som ni hade i brottmålet.

Processbolagets talan bygger på rena påhitt, menar Mats Qviberg, som pekar på att dessa saknar lagstöd. Han återupprepar vid flertalet gånger att ingen har enligt hans mening gjort något fel och att han inte klandrar någon av de svarande.

Efter en fikapaus fortsätter pläderingen. Ulf Stigare uppger att HQ AB:s påstående om att banken överlåtit sitt krav mot Mats Qviberg och övriga styrelseledamöter till HQ AB är ett ”rent påhitt”. 

Ulf Stigare uppger vidare att HQ AB inte var ensam ägare till HQ Bank, vilket gör att detta mål inte kan jämföras med Prosolvia-målet. 

Mats Qviberg deltog dessutom under stämman i egenskap som ombud för den dominerande aktieägaren HQ AB och som ombud för sig själv och familj som var ägare i banken.

- Qviberg kan ju direkt inte själv delta som aktieägare i banken i en överlåtelse som ställer krav mot sig själv. Man får inte hantera frågor som rör en själv. Det är uppenbart. Processbolagets talan avseende den här punkten kan alltså inte vinna bifall. Någon överlåtelse av skadeståndstalan avseende bankens direkta skada har inte ägt rum på det sätt som påstås.

- Talan mot Qviberg i denna del förs därför direkt mot bättre vetanade är vår uppfattning, det är ett rent påhitt. HQ AB:s krav avser till skillnad från bankens krav en indirekt skada, sådan skada är inte ersättningsgill enligt vår uppfattning. Detta är en knäckfråga för rätten men fler kommer att plädera om detta.

Ulf Stigare pekar på att om någon styrelseledamot i moderbolaget skulle vara skadeståndsskyldig genom försumlighet i bristande agerande mot banken så förutsätter det ond tro. Han menar dock att en sådan tro är inte åberopad med rättsfakta som underlag.

- Vi gör gällande att händelseförloppet, trots 300 sidors omfång, ej anför några åberopade faktiska individualiserade omständigheter av omedelbar relevans av Processbolagets yrkande mot Qviberg eller för den delen mot någon av de andra svaranden. Händelseförloppet utgör en ren sakframställning. Det måste betraktas som ett juridiskt träsk, säger Ulf Stigare och visar en träskbild på Power-point-presentationen.

- Framförallt gör man inga påståenden om de olika omständigheterna, vad de har för betydelser för målet. Det får man gissa sig till, så kan vi ju inte ha det.

-Vi har ett juridiskt träsk framför oss där vi efter bästa förmåga får försöka att fiska upp vad processbolaget gissningsvis må ha anfört mot respektive svarande.

Ulf Stigare hänvisar även till de mänskliga rättigheterna eftersom Mats Qviberg inte haft något att försvara sig emot då HQ AB inte visat på rättsfakta.

- Det är helt enkelt så att processbolaget har ingen aning om skillnaden på rättsfakta och bevisfakta eller så har man det och underlåter att precisera det ändå, vilket är ännu värre.

- Man måste ju påstå något i ett dispositivt tvistemål. Det är hela naturen. Nu har man hållit på och processat här i långt över 30 år och jag är långt ifrån äldst i detta gäng. Många är äldre än jag och vi har inte tidigare upplevt detta. Det är helt extraordinärt. Part måste åberopa. Man kan inte säga till rätten att ni får plocka ut vad ni kan ur den här juridiska soppan och försöka sätta ihop en dom. Det går inte enligt rättegångsbalken, säger Ulf Stigare och skojar till det igen med en bild på en soppa i presentationsflödet.

Ulf Stigare drar slutsatsen att HQAB:s taktik är att rätten skönsmässigt ska ha en rätt, utan att svarandena har åberopade grunder riktade emot på sig individnivå som de kan försvara sig emot, att ”plocka russin ur kakan”, uppger han och visar en lussebulle på bild. Detta strider mot RB:s, europakonventionens och unionsrättens regelverk då det strider mot rätten till försvar, menar Ulf Stigare.

- Qviberg gör gällande att Processbolaget gör detta till ett synnerligen otydligt mål, vad vi kallar juridiskt träsk. Part kan ej veta vad processbolaget har påstått, man kan bara gissa, säger Ulf Stigare.

Ulf Stigare tar även upp vad HQ AB har anfört om påståendet ond tro bland bankens tjänstemän. HQ AB gör ej gällande att tjänstemännen medvetet begått några fel, eller gjort sig skyldiga till otillbörliga förfaranden. Däremot menar HQ AB att svaranden har varit oaktsamma och att denna oaktsamhet har medfört brister. Bristerna har resulterat i Finansinspektionens beslut och Finansinspektionens beslut har orsakat HQ AB skada. Man menar att om svarandena hade varit aktsamma skulle bristerna aldrig ha uppstått eller om de hade åtgärdats omgående efter att de har uppstått. Om så hade skett skulle FI aldrig ha återkallat tillståndet.

- Ond tro-frågan en stor betydelse. Det påstås inte att det skulle åtgärdats omgående efter att man erhållit kännedom om bristerna utan omgående efter att de hade uppstått. Det utesluter naturligtvis ansvar för dem som är längre bort från eventuella brister, det vill säga moderbolagets styrelse om man inte kan bevisa faktisk kännedom.

Ulf Stigare citerar HQ AB:s ombud Elin Awerstedt: ”Fredrik Crafoord var uppenbart i god tro”.

- Dessa två uppgifter har synnerligen betydelse för påpekandet om ond tro. Inga medvetna fel eller otillbörliga fel av tjänstemännen.

- Processbolagets talan förutsätter att moderbolagets styrelse har vetat något mer än vafd tjänstemännen har vetat. De har inte begått några medvetna fel och inga otillbörliga förfaranden, alltså har de gjort sitt bästa och trott att de varit i god tro. Detta innebär att tjänstemännen på ekonomi, juridik och risk, compliance och tradig inte medvetet begått några fel och därför måste vara i god tro om att de har skött verksamheten korrekt.

- Det medför i kombination med att ”crafoord uppenbarligen är i god tro” en logisk nödvändig konsekvens att Qviberg eller någon annan motsvarande huvud ej kan vara i ond tro om de inte har mer information än vad tjänstemännen/Crafoord har.

- Fredrik Crafoord har i allt väsentlig gjort samtliga tradingaffärer som är aktuella i målet. Samtliga preliminära värderingar inför Risk granskning och därefter ekonomis bokföring som är aktuella i målet. Tillsammans med Risk gjordes samtliga avstämningar inklusive volatilitetsavstämningar mot Risk. Torun och Toreen har angett Crafoord som deras enda källa avseende kontakter uppåt i organisationen. I sin egenskap som chef för Tradig och vice vd i Banken med direkt ansvar i instruktion för Tradig har han haft allt ansvar för tradiges verksamhet. Denne man är ”uppenbart i god tro” enligt Processbolaget.

Ulf Stigare uppger att det då är en logisk konsekvens att de som sitter högre upp i organisationen därmed även bör vara i god tro.

Vidare uppger han att varken åklagaren i brottmålet eller HQ AB lyckats finna bevis för att det uppmärksammade måndagsmötet från december 2009 med Fredrik Crafoord ägt rum.

Ulf Stigare tar även upp stämman den 17 maj där Catharina Lagerstam gjorde styrelsen uppmärksam på sin övertygelse om att tradingportföljen var kraftigt övervärderad.

- Där var det uppenbarligen så att samtliga närvarande tog intryck av vad Lagerstam anförde. Hon var ju trots ekonomidoktor i finansiell risk och det är en titel som man tror skulle vara applicerbar på en sådan här situation. Men vi kan väl bara åminna oss det motförhör som jag höll med Catharina. Det visade sig att hon inte kunde någonting om detta.

- Man tog iallafall intryck och hon upplevdes som ytterst kompetent. Hon skrämde upp samtliga inklusive Sven Hagströmer.

Han nämner två slutsatser han gjort och den första är att från den 8 juni där man införde ett krav om negligerar risk för att man skulle kapitalisera upp banken. Öresund genom Sven Hagströmer har då tagit över kontrollen över banken. Qviberg var också storägare i Öresund men han var jävig och deltog inte, enligt protokollen från denna tid, uppger Stigare. Sven Hagströmer blev uppskrämd och agerade i panik, enligt Stigare,  och tillsåg att portföljen genom sitt krav på negligerar risk och att nyemissionsprospektet skulle baseras på Q2:s siffror, alltså var tradingportföljen tvungen att avvecklas så att bara en negligerbar risk återstod, några fåtal miljoner före månadsskiftet juni-juli. Detta ledde till en snabb avveckling där huvuddelen av tradingportföljen avvecklades på två och en halv vecka.

- Detta ledde till att det blev en massa extra förluster, inte bara navigant edge utan det ledde också till ytterligare ej nödvändiga förluster, säger Ulf Stigare.

Poängen Stigare vill föra fram är att det är Öresund som stått för den snabba avvecklingen.

- Eller rättare sagt Sven Hagströmer, genom direkta instruktioner till Nachemsson som talade med Tradingavdelningen. Crafoord var inte kvar.

I dag onsdag fortsätter pläderingen då advokat Olle Kullinger tagit över.

Det är Mats Qvibergs sista pläderingsdag. Dagen börjar dock med ett kompletterande förhör med professor Kenth Skogsvik från Handelshögskolan. Han är ett av tre sakkunnigvittnen som moderbolagets styrelseledamöter har åberopat i frågan om skadeberäkningen.

Därefter startar Olle Kullinger slutpläderingen.

Han inleder med att upplysa om att dagens plädering blir "ganska omfattande” då deras uppfattning är att den digitala frågan om den indirekta skadan i moderbolaget är en svår fråga. Mats Qvibergs ombud ska fördjupa sig i det som de anser är "en grundläggande brist i ansvarspåståendet” samt i direkt och indirekt skada och skadeberäkning och gå in på frågan om jämkning.

- Jag börjar med det vi anser är en grundläggande brist i oaksamhetspåståendet. Processbolaget påstår utan konkretion att svarandena skulle ha tillsett att bristerna åtgärdades. Det är svårt att förstå vad käranden menar med detta. Det är särskilt svårt att förstå eftersom man har placerat avvecklingen av tradingportföljen i det hypotetiska hänviseförloppet och inte i oaktsamheten och kalla den den enda naturliga följden. Min gissning är att det vaga påståendet är gjort för att täcka in såväl styrelse som revisor. Hade man som en del av oaktsamhetspåståendet inkluderat att avveckla av tradingportföljen hade det varit svårt att rikta en talan mot båda. Det är nämligen svårt att rikta talan mot en revisor eftersom en revisor inte har skyldighet att avveckla en tradingportfölj.

Vidare uppger han liksom Ulf Stigare påpekade under gårdagens plädering att Processbolagets skada avseende moderbolaget inte är ersättningsgill.

- Det vill säga att det inte finns grund för processbolagets påstådda skadeståndskrav i första hand mot moderbolaget. Det är en otillåten indirekt skada. Det är en indirekt skada som orsakad moderbolaget HQAB till följd av en direkt skada i banken. Moderbolagets skada är i alla avseenden subsidiär till den direkta skada som banken lidit.

Han pekar även på att HQAB har använt sig av ett uttryck om Koncernrörelsevärde som bygger på en tillgångshypotes som Qviberg-sidan menar att inte överensstämmer med aktiebolagslagen.

- Det begrepp som Processbolaget lanserade i det här målet har jag aldrig hört talas om tidigare. Jag kände mig riktigt dum när jag såg detta och inte visste vad det var och jag frågade runt och frågade Andreas Lundheden om han hört talas om det här begreppet och då sade han att han inte hade gjort det och det berodde på att ingen annan gjort det heller.

Han uppger vidare att det är vedertaget att ett moderbolag enligt svensk rätt inte har ett anspråk på dotterbolagets tillgångar. Värdet av rörelsen och tillgångarna ägs av banken och HQ fonder och inte av moderbolaget och inte av koncernen.

- Den skada som moderbolaget har beskrivit är alltså inte en skada för något annat än för dotterbolaget. Det är sensationellt att man driver det som påstås vara det största tvistemålet i Sverige med att lansera ett begrepp som aldrig tidigare har använts.

Han uppger samtidigt att det görs inte gällande att HQAB:s aktier i banken har förlorat i värde. Även om HQAB benämner det som ett förlorat koncernrörelsevärde handlar det om en direkt skada i bankens verksamhet och för HQAB är detta en indirekt skada som uppkommit i banken.

- Man kan ju fråga sig varför Processbolaget går över ån efter vatten. Man har ju faktiskt förvärvat bankens fordran mot styrelseledamöterna i banken och den enda förklaringen vi har kunnat se är att Mats Qviberg inte var ledamot i banken och att Mats Qviberg har störst betalningsförmåga.

Han reder ut vad en direkt och en indirekt skada är. En direkt skada är en skada som en tredje man lider utan att bolaget samtidigt lider skada och i det fall som dotterbolaget lider en skada så är det indirekt en skada för moderbolaget.

Vidare uppger han att om man resonerar som HQAB:s ombud gör betyder det att ansvaret hos ett dotterbolags styrelse skulle utsläckas.

- Det här framstår som en orimlig följd eftersom ett bankaktiebolags styrelse har ett mer omfattande ansvar med hänsyn till de bankspecifika normer som gäller för banker. 

- Här kommer en intressant notering. HQAB har inte riktat något krav mot Stefan Charette eller Per Ovren. Men vad är det som skiljer dem från de svarande? Jo, Per Ovren och Stefan Charette har varit styrelseledamöter i banken och inte i moderbolaget. Om vi applicerar Processbolagets systematik på Per Ovren och Stefan Charette så ser vi att Processbolagets systematik är svår att förena med aktiebolagslagens ersättningsregler. Möjligt ges det också en förklaring varför en talan inte väcks mot dem. Per Ovren och Stefan Charette måste för att Processbolagets systematik skulle hänga ihop anses solidariskt ansvariga med moderbolagsstyrelsen för den skada som moderbolagsstyrelsen har orsakat koncernen trots att varesig Per Ovren eller Stefan Charette har varit styrelseledamöter i moderbolaget.

- Det här utvisar med viss styrka  att den tillgångshypotes med indirekt ersättning för koncernrörelsevärlden som Processbolaget konstruerar inte är avsedd för aktiebolagslagens ersättningssystematik. Möjligen detta anledningen att Processbolaget inte väckt talan mot Ovren och Charette. Deras skadeståndskonstruktion hade då enklare kunnat genomskådats.

Olle Kullinger avslutar sin del av pläderingarna med att gå igenom jämkningen.

Han hänvisar till att om flera personer anses orsakat en skada ska ta hänsyn till detta i jämkningen i graden av vållande. Man ska ta hänsyn till graden av arten och de olika personernas medverkan. 

- Vi kan konstatera att Mats inte var ledamot i banken och att bristerna påstås föreligga i banken. det vills äga att Mats Qviberg enligt lag och instruktioner är primärt ansvarig. Vi har sett instruktionerna var någonstans ett eventuellt ansvar börjar och det börjar ganska långt ned på tjänstemannanivå. Påståendet är bristande initiativ. Man skulle ha röstat bort styrelsen, man skulle ha haft bolagsstämma och fattat beslut i bolaget för dotterbolaget, det vill säga ett sekundärt ansvar av mindre allvarligt ansvar. Det vill säga ett ont tro om andras fel.

Återigen tar han upp att Mats Qviberg vid denna tid hade bäst betalningsförmåga.

Han tar även upp att ett eventuellt skadestånd kommer att delas ut till aktieägarna och bolaget kommer att likvideras. Han tar ett exempel på vilken effekt detta mål kan få.

- HQ påstår manipulationer av edgen av Fredrik Crafoord vid årsskiftet 2009-2010. Man har inte gjort några medvetna fel men det påstås detta iallafall. Processbolaget påstår att bankens styrelse borde ha märkt detta. De påstår också att det var oaktsamt av Mats Qviberg att inte avsätta styrelse på grund av detta.

- Effekten av att Mats Qviberg inte avsatte en styrelse som av oaktsamhet inte upptäckte att det skett manipulationer i tradingportföljen blir att han får betala i princip hela skadeståndsbeloppet själv, varav cirka 60 miljoner kronor går till Fredrik Crafoord som processbolaget anser indirekt, utan att han gjort några medvetna fel, har svarat för manipulationerna. Det är ett exempel på den unika situation vi har i detta fel.

Olle Kullinger konstaterar även sammanfattningsvis att Mats Qviberg har förlorat investeringar uppgående till flera hundra miljoner kronor i HQ.

- Skulle det skadeståndsskyldigheten utdömas till det yrkade beloppet så kommer han inte kunna betala detta utan skulle bli helt utan tillgångar. 

Han säger vidare att om det saknas nödlidande borgenärer ska skadeståndet jämkas till noll.

Han går sedan in på HQAB:s plädering om skadeberäkningen och orsakssambandet. Han uppger att bolagets slutsats är att svarandena är oaktsamma vid olika tidpunkter men är ändå solidariskt ansvariga och ersättningsskyldiga för hela skadan.

Ulf Stigare tar i slutet av pläderingen vid för att ge en sammanfattning.

- Qviberg har visat att bankens värderingsmetod följer den unionsrättsliga lagstiftningen.

- Men när det gäller Navigant som närmast föraktfullt kallade Juha-Pekka Kallunki för akademiker för att han hänvisade till en lagtext så har Navigant inget lagstöd. De har missat den stora vattendelaren det vill säga inaktiv respektive aktiv marknad. Brent Kaczmarek är ett kringresande proffsvittne, han var professionell att vittna men inte professionell på det som han skulle vittna om. Han var inte sakkunnig.

Vidare räknar Ulf Stigare upp samtliga påståenden från HQAB och uppger att inget av dessa har något lagstöd.

När han kommer till påståendet om ond tro upprepar han vad han tidigare under pläderingen hänvisat till. Att Processbolagets ombud Elin… i direktcitat sagt under pläderingen att ”Fredrik Crafoord uppenbarligen är i god tro” och att några andra tjänstemän inte begått några medvetna fel.

- Det dödar enligt vår uppfattning alla påståenden om ond tro. Vi pratar här om tusen positioner, 4 till 700 gånger om dagen. Det blir 100.000 transaktioner per månad enligt Arnelund. Det är Fredrik Crafoord som antingen har gjort dessa själva eller sett till att någon annan gjort dem. Han är ”uppenbart i god tro”. Det är då uppenbart att Mats Qviberg då inte kan vara i ond tro. Han kan inte veta mer än Crafoord som är i "uppenbart god tro”. 

- Applicerar man detta på en som ska undersöka detta härnäst, nämligen revisorn så är det naturligtvis så att med så stor mängd transaktioner måste man applicera en kontrollbaserad revision. Det har också revisorsnämnden ansett vara den mest lämpliga metoden. Då måste revisorn veta något mer än Fredrik Crafoord. Det gör inte revisorn, det gör inte styrelsen i banken, det gör inte styrelsen i moderbolaget, det gör inte verkställande direktören. Fredrik Crafoord är källa till samtlig information i detta avseende och han är "uppenbart i god tro”.

När han kommer till den forcerade avvecklingen menar Ulf Stigare att HQAB var på läktaren och om det var någon som var faktisk företrädare för banken under denna tid så var det Sven Hagströmer, menar Mats Qvibergs försvarare.

- Han tog över senast den 8 juni 2010 och såg till att man på två och en halv vecka avvecklade tradingportföljen. Den andra poängen vi har haft är att det är onödiga kostnader och väsentliga sådana som har uppstått i samband med den forcerade avvecklingen.

Han avslutar pläderingen med följande:

- Jag började med att plädera i går med att säga att talan var usel men jag har ändrat mig under resans gång, den är helt otjänlig. Det saknas helt förutsättningar att lyckas. 

Nu kommer dock vändningen i pläderingen där HQ:s ombud Elin Awerstedt ifrågasätter en del i Mats Qvibergs plädering som har använts generöst.

- I går under advokat Stigares plädering där det var upprepade gånger angavs att jag skulle pläderingsvis ha sagt att Fredrik Crafoord är i Uppenbart god tro. Detta var även ett citat påstods det. Jag reagerade på detta eftersom det inte lät bekant och inte heller i linje med vad HQAB har utfört i sin talan. Därför tänkte jag att det var en felsägning eller att advokat Stigare kan ha missuppfattat något som jag sade i förra veckan.

Hon berättar att hon i går kväll (läs i tisdags kväll) gick tillbaka till kontoret och läste igenom manus. Hon hittade inget av detta i manuskriptet och lyssnade då igenom pläderingen och kunde inte heller då återfinna detta citat som så ofta har återberättats under Mats Qvibergs plädering som ett direktcitat samt visats upp i power point-presentationen.

- Jag skulle vilja be advokat Ulf Stigare att ange var detta citat finns. Jag vill också förtydliga att, vilket jag tyckte framgick väldigt tydligt när jag gick igenom det jag hade sagt i går att HQAB:s position i målet har varit att HQAB har väckt talan mot ond troende aktieägaren och vad gäller eventuella övriga har HQAB inte tagit ställning.

Ulf Stigare uppger att yttrandet fälldes i samband med återbäring och bristtäckning, att man gett sig på de ond troende och att ”Fredrik Crafoord var uppenbart i god tro.

- Och det har jag gått igenom och något sådant citat finns inte, svarar Elin Awerstedt.

- Jag hör vad du säger, replikerar Ulf Stigare innan det blir paus.

Realtid.se kontaktar Elin Awerstedt med frågan om hon eller HQ-sidan kommer att vidta några åtgärder om det visar sig att det är ett felaktigt citat Mats Qvibergs försvarsadvokat valt att använda sig av under slutpläderingen.

"Under pågående pläderingar kan vi inte lämna några kommentarer”, svarar Elin Awerstedt.

Under Mats Qvibergs plädering i förra veckan återciterades HQ AB:s ombud Elin Awerstedt vid ett flertal tillfällen i förhandlingssalen. Nu har både HQ-sidan och Mats Qviberg kommit in med korrigeringar till rätten.

HQ AB:s ombud Elin Awerstedt demonstrerade redan dagen efter Mats Qvibergs första pläderingsdag mot att ombudet Ulf Stigare påstått att hon sagt "Fredrik Crafoord var uppenbart i god tro". Hon menade då att hon inte kände igen detta citat och därför gått tillbaka och lyssnat på bandupptagningen från HQ AB:s plädering men ändå inte funnit detta så kallade direktcitat. I fredags lämnade hon in ett yttrande till Stockholms tingsrätt där hon bifogar transkribering av vad som sades under det relevanta avsnittet ut HQ AB:s plädering.

I utdraget säger hon att det inte finns krav på att HQ måste rikta krav mot samtliga aktieägare och parter i ond tro, att det inte föreligger någon "nödvändig processgemenskap". Hon säger dock att det det inte finns andra aktieägare som utöver svaranden som HQ AB menar är i ond tro.

"Det absoluta flertalet av de aktieägare som mottog utdelning var otvivelaktigt i god tro. Och HQ AB har väckt talan om återbäring mot de aktieägare beträffande vilka HQ AB anser att ond tro förelåg. Och, det har vi också påpekat, att innan talan väcktes då, så försökte HQ AB utreda den här frågan, och ställde frågan då till svaranden om det fanns andra ondtroende aktieägare som man då skulle väcka talan mot. Utöver möjligtvis Fredrik Crafoord så har inte svarandena identifierat någon potentiellt ondtroende aktieägare, och inte heller under förhandlingen så har svaranden gjort något påstående om att en aktieägare som inte är svarandepart i målet skulle ha varit i ond tro", står det i transkriberingsavsnittet.

HQ AB skriver vidare att även om Fredrik Crafoord hade varit skadeståndsskyldig solidariskt med de övriga i styrelsen, vd:n och revisorn, "vilket han då uppenbarligen inte är" så hade han en ringa aktiepost i detta sammanhang, så hade han enligt vad HQ AB då har kunnat utreda "och under alla omständigheter skulle inte det kunna medföra något vidare tillgodogörande som KPMG då påstår, vad det nu skulle... eller tillgodoräknande, vad nu det skulle innebära.”

Mats Qvibergs ombud skriver i ett yttrande att han själv låtit skriva ut samma del av ljudupptagningen som han hade för avsikt att redogöra för detta i dag, onsdag. Vidare korrigerar han sitt uttalande och skriver vad som, av honom, hävdats vara ett direktcitat inte är ett direktcitat (Mea culpa) och påståendet görs därför inte gällande längre. Ulf Stigare vidhåller dock invändningen i sak mot bakgrund av innehållet i ljudupptagningen.

Vidare har Mats Qviberg och de övriga kärandena tidigare avviserat om om att man ska framställa ett yrkande om personligt ansvar riktat mot HQ-ombuden. I handlingar från förra veckan framgår det att man vid torsdagens förhandling tog upp denna ansvarsfråga och framställde ett yrkande om personligt ansvar endast mot HQ AB:s nuvarande ombud samt Christer Sandberg. På måndagen den 19 juni samt tisdagen den 20 juni ska denna fråga tas upp i förhandlingssalen.

I dag hölls Mikael Königs plädering, vidare återstår Lönnström, Erséus, Piehl, Dybeck Happe, Ström, Pålsson, KPMG och Dyrefors innan parternas repliker och därefter frågan om rättegångskostnader ska tas upp.

HQ-processen går in i de sista dagarna i Stockholms tingsrätt. Kostnadsräkningarna är inlämnade och diskuterades flitigt under torsdagens förhandling i rättssalen.

Först ut var HQ AB:s ombud, Helena Dandenell, Marcus Axelryd och ElinAwerstedt på Frank advokatbyrå. De yrkar att samtliga svarandeparter utom Öresund solidariskt ska ersätta HQ AB för dess rättekostnader hänförliga till skadeståndsmålet om cirka 100,1 miljoner kronor, inklusive moms. Därutöver ska samtliga svarandeparter solidariskt ersätta HQ AB:s rättegångskostnader hänförliga till vinstutdelningsmålen om totalt cirka 80,5 miljoner kronor inklusive moms. Totalt drygt 180,6 miljoner kronor.

Ombudskostnaderna är fördelade mellan Roschier och Frank advokatbyrå.

Roschier som startade processen som HQ AB:s ombud yrkar ett arvode om drygt 17,5 miljoner kronor för skadeståndsmålet, motsvarande 5.207 timmar och lika mycket för vinstutdelningsmålet. Totalt drygt 35 miljoner kronor.

Franks advokatbyrå yrkar ett arvode om drygt 51 miljoner kronor, motsvarande 14.263 timmar för skadeståndsmålet och cirka 41,5 miljoner kronor, motsvarande 11.345 timmar för vinstutdelningsmålet. Totalt cirka 92,5 miljoner kronor.

I kostnadsräkningen ingår även kostnaderna för de åberopade expertvittnena bland andra, den av svarandena hård kritiserade, Brent Kaczmarek på konsultfirman Navigant Group.  I Skadeståndsmålet har räkningarna för Navigants arbete uppgått till 19,6 miljoner kronor och i vinstutdelningsmålet uppgår de till drygt 9,5 miljoner kronor, totalt cirka 29,1 miljoner kronor.

Just denna post blir ifrågasatt från svarandeparterna som vill se specificering av kostnaderna från Navigant. De övriga expertvittnena Walter Schuster och Lars Öhman samt FCG kostade totalt cirka 4,6 miljoner kronor.

Även företrädare för HQAB, advokat Christer Sandberg, har utfört eget arbete relaterat till tvisten som Frank advokatbyrå lagt med i kostnadsräkningen. Detta uppgår till cirka 8,8 miljoner kronor i skadeståndsmålet samt lika mycket i vinstutdelningsmålet, totalt cirka 17,6 miljoner kronor.

Mats Qvibergs ombud Ulf Stigare tar upp kostnadsräkningen som är gemensam för honom samt Olle Kullinger samt omfattar arbete nedlagt av tidigare ombuden Gunnar Johansson och Emma Norburg. Några kostnader för Christen Ager-Hanssens arbete yrkas inte, enligt den inlämnade kostnadsräkningen.

Kostnaden per timme för Ulf Stigare har varit 3.500 kronor och för Olle Kullinger 3.200 kronor exklusive moms. Kostnaden för ombuden på DLA har varit mellan 3.400 och 3.900 per timme.

Det framgår även en förklaring till varför Mats Qvibergs kostnadsräkning är högre än de övriga svarandens, KPMG/Dyrefors oräknat. Anledningen är att Qviberg "i kraft av större ekonomisk styrka utfört avsevärda utredningsåtgärder samtliga svaranden till fördel".

Det framgår även att "Qviberg yrkar ingen kostnad för eget arbete och detta trots att den varit synnerlig".

Totalt yrkar Mats Qvibergs ombud på drygt 51,2 miljoner kronor i rättegångskostnader, varav ombudsarvodet uppgår till  drygt 48,4 miljoner kronor.

KPMGär den av svarandena som kräver högst ersättning för rättegångskostnaderna. Totalt rör det sig om drygt 60,6 miljoner kronor i arvoden till A1 Advokater, 6,4 miljoner kronor i kostnader liksom cirka 390.000 euro och 30.000 danska kronor i kostnader.

I kostnaderna ingår sakkunningutlåtandet från Juha-Pekka Kallunki om drygt 390.000 euro.

KPMG yrkar dessutom om ett personligt betalningsansvar hos HQ AB:s ombud Marcus Axelryd, Helena Dandenell, Elin Awerstedt samt Christer Sandberg som solidariskt ska betala KPMG:s rättegångskostnader med 10 miljoner kronor jämte ränta.

Kostnadsräkningen från Johan Dyrefors ombud Olof Nilsson från Hamilton uppgår till cirka 35,5 miljoner kronor, varav nästintill häften utgör Johan Dyrefors arbete. Olof Nilsson yrkar ett arvode om cirka 17,9 miljoner kronor och Johan Dyrefors yrkar ersättning om cirka 17,6 miljoner kronor. Olof Nilsson uppger att Johan Dyrefors ersättning för eget arbete är baserat på hans revisorsarvode och ligger därmed inte på konsultnivå, vilket är något högre.

Dessutom yrkar Johan Dyrefors liksom KPMG att advokaterna Marcus Axelryd, Helena Dandenell, Elin Awerstedt och Christer Sandberg solidariskt ska ersätta Johan Dyrefoprs rättegångskostnader om cirka 3,9 miljoner kronor.

Vingeadvokaterna Mikael Broomé och Jonas Eklund har lämnat in yrkande för rättegångskostnaderna för Öresund som är part i vinstutdelningsmålet. Totalt rör det sig om cirka 15,8 miljoner kronor.

Peter Danowski som är ombud för Curt Lönnström, tidigare ledamot i koncernbolaget HQ och HQ Bank, samt ordförande i bolagens revisionsutskott, har yrkat ett ombudsarvode om totalt cirka 8 miljoner kronor. Arbetet avser till 80 procent skadeståndstalan och till 20 procent vinstutdelningenstalan.

För Curt Lönnström yrkas dessutom en personlig ersättning om 450.000 kronor för eget arbete och inställelse till huvudförhandling.

Peter Danowski är även ombud till Thomas Erseus, som vad ledamot i HQ AB samt HQ bank. I ombudsarvode yrkar Danowski cirka 7,3 miljoner kronor, varav 80 procent avser skadeståndstalan och 20 procent vinstutdelningstalan.

För Thomas Erseus personligen yrkas ersättning med 450.000 kronor för eget arbete och inställelse till huvudförhandling.

Bo Sääf från Celsus advokatbyrå, som företräder tidigare styrelseledamoten Anne-Marie Pålsson, yrkar ett ombudsarvode om cirka 10,4 miljoner kronor samt att Anne-Marie Pålsson ska ersättas med drygt 1,5 miljoner kronor för eget arbete motsvarande 1.024 timmar.

Liksom KPMG och Johan Dyrefors yrkar Anne-Marie Pålsson om personligt ansvar för rättegångskostnaderna. det vill säga att advokaterna Christer Sandberg, Helena Dandenell, Marcus Axelryd och Elin Awerstedt ska förpliktigas att solidariskt md HQ AB utge ersättning för ombudsarvodet och eget arbete motsvarande cirka 11,9 miljoner kronor.

Pernilla Ström och Carolina Dybeck Happe yrkar ersättning för ombudsarvodet och kostnader om totalt cirika 16,9 miljoner kronor. Arvodet uppgår till cirka 14,9 miljoner kronor och eget arbete och utlägg uppgår till cirka 1,9 miljoner kronor.

Även Pernilla Ström och Carolina Dybeck Happe yrkar att advokaterna Christer Sandberg, Helena Dandenell, Marcus Axelryd och Elin Awerstedt ska förpliktas att solidariskt med HQ AB utge ersättning för samtliga kostnader.

Stefan Dahlbos ombud Jonas Löttiger och Hans Forssell yrkar ersättning för ett arvode om 17,5 miljoner kronor, ersättning för utlägg om cirka 300.000 kronor samt ersättning för Stefan Dahlbois eget arbete med 3 miljoner kronor.

I andra hand yrkar Stefan Dahlbo, oavsett utgången i rättegången, att HQ AB ska utge ersättning till honom för kostnader i rättegången med 7 miljoner kronor jämte ränta.

Han yrkar även om personligt ansvar för HQ AB:s ställföreträdare Christer Sandberg och dess ombud, Helena Dandenell, Marcus Axelryd och Elin Awerstedt, för onödiga kostnader.

Stefan Dahlbo yrkar att Christer Sandberg, oavsett utgången i rättegången, ska förpliktigas att solidariskt med HQ AB utge en erättning om 7 miljoner kronor jämte ränta.

"Grunden för yrkandet är att Christer Sandberg orsakat dessa kostnader genom vårdslöshet och försummelse".

Yrkandet motsvarar hälften av kostnaderna som Stefan Dahlbo lagt ned på rättegången sedan början av år 2014.

Det yrkas även att Marcus Axelryd ska solidariskt med HQ AB betala 7 miljoner kronor jämte ränta.

Det yrkas även att Helena Dandenell ska solidariskt med HQ AB betala 7 miljoner kronor jämte ränta.

Det yrkas att Elin Awerstedt ska betala 1,95 miljoner kronor till Stefan Dahlbo solidariskt med HQ AB. detta är hälften av vad Stefan Dahlbo haft i kostnader på rättegången sedan början av november 2016.

Kostnadsräkningen från Mikael Königs ombud, Lars Zackaroff, uppgår totalt till cirka 14,8 miljoner kronor, varav kostnaderna för oimbud uppgår till drygt 13,3 miljoner kronor och eget arbete uppgår till cirka 1,5 miljoner kronor.

Även Mikael König yrkar att Christer Sandberg, Helena Dandenell, Markus Axelryd och Elin Awerstedt ska ersätta hans rättegångskostnader. De tre första ska betala 3 miljoner kronor, varav solidariskt med Elin Awerstedt 1,2 miljoner kronor.

"Mot bakgrund av påpekanden från Mikael König och övriga svarandeparter redan efter stämningsansökningarna i målet om vidlyftigheten i processföringen, bristen på konkretisering och individualiseringar i den förda talan samt med hänsyn till att tingsrätten i samband med förberedelsen i vinsutdelningsmålet i januari 2014 begärt och senare även förelagt HQ AB att inkomma med grunderna för sin talan, får i vart fall den fortsatta processföringen till del anses vårdslös eller försumlig, medförande ett ansvar för ställföreträdare och ombud som medverkat till detta", skriver Lars Zacharoff.

Harry Bergman och Andreas Rönnheden från Wistrands advokatbyrå är ombud för tidigare styrelseledamoten Johan Piehl. De yrkar ersättning för Johan Piehls rättegångskostnader som uppgår till drygt 16,3 miljoner kronor motsvarande 4.900 arbetstimmar för advokaterna. Dessutom yrkas ersättning för Johan Piehls eget arbete om 450.000 kronor.

Under fredagen startar HQ:s replik på pläderingarna och ombuden aviserade under torsdagen att man behöver hela fredagen för detta. På måndag är det svarandenas tur för replik av pläderingen. Dessutom ska kostnadsräkningarna i vissa fall preciseras efter dagens påpekanden från motparterna. Denna långa civilmålsprocess ska därefter vara slut, lagom till midsommarfirandet.

Ulf Stigare, från Advokatfirman Nova, inleder måndagens replik på HQ:s plädering och replik med att berätta om ett brev som han fått från motpartens ombud Elin Awerstedt, från Frank Advokatbyrå.

- Undertecknad fick den nionde juni ett brev från advokat Elin Awerstedt. Det var inget kärleksbrev direkt, tvärtom. Det var ett brev förmedlat från Sveriges Advokatsamfund. Advokaten Elin Awerstedt har gjort en anmälan till Advokatsamfundets disciplinnämnd mot undertecknad, säger Ulf Stigare.

Han uppger att grunden är att Qviberg, genom Ulf Stigare, påstått direktcitatet ”Fredrik Crafoord var uppenbart i god tro”.

- Men när vi hade skrivit ut ljudfilen kunde även vi konstatera att det inte var ett direktcitat och det har vi, eftersom Qviberg är en hederlig part, frånfallit påståendet om direktcitat dock inte i övrigt. Jag har också  skriftligen angivit mea culpa, det vill säga mitt fel, min försumlighet.

Han fortsätter med anekdoten bakom uttrycket Mea culpa. Han berättar historien om Katarina av Aragonien som var Henrik VIII första hustru. Hon som, när hon återigen fött en dotter till sin arvingesökande man, sade mea culpa, mitt fel och räddade därmed livhanken då hon tog på sig skulden och slapp halshuggning, vilket två av hans senare hustruar sedemera inte undkom.

Han menar dock att Qvibergs uppskattning av vad som sades i sak, och som uppfattades av merparten av svarandeombuden, dock står kvar -  att HQ AB gör gällande att Crafoord har varit i god tro.

Han går återigen igenom vad som sades av Elin Awerstedt och hänvisar till HQ AB:s egen utskrift som lämnats in till domstolen. I citatet säger hon att det ”för det första finns det inget krav på att kärandena måste rikta krav mot samtliga aktieägare i ond tro”.

Ulf Stigare svarar:

- Nej, det finns det inte. Något sådant krav finns det inte men det finns ju en processuell risk avseende kapitalbeloppet nämligen att om man släpper någon solidarisk ansvarig så gå kapitalbeloppet ned, säger Ulf Stigare.

Ulf Stigare uppger vidare att det inte är upp till käranden, HQ AB, att bestämma vilka som är i ond och vilka som är i god tro.

Han fortsätter hänvisa till citatet som säger att ”för det andra finns det inga aktieägare utöver svarandena som HQ AB menar är i ond tro”.

- Fredrik Crafoord är aktieägare och har själv bekräftat det i sitt förhör. Han är till och med stor aktieägare. Det här går inte att tolka på annat sätt än att Fredrik Crafoord är i god tro, säger Ulf Stigare.

Ulf Stigare citerar vidare: "Det absoluta flerfallet av de aktieägare som mottog utdelningen var otvivelaktigt i god tro och HQ AB har väckt talan om återbäring mot de aktieägare beträffande vilka HQ AB anser att ond tro förelåg”.

- Processbolaget har inte väckt talan mot Fredrik Crafoord.

Ulf Stigare citerar vidare: ”Utöver Fredrik Crafoord har inte svaranden identifierat någon potentiellt ond troende aktieägare”.

Ulf Stigare hänvisar vidare till citatet där det framgår att HQ AB skriver att Fredrik Crafoord uppenbarligen inte är skadeståndsskyldig med de övriga svaranden. 

- Då kan man ställa sig följande retoriska fråga: Om man uppenbarligen inte är skadeståndsskyldig är man då i god eller ond tro? Svaret är självklart. Vad som anförts av Processbolaget är därför entydigt enligt vår uppfattning. Crafoord var i god tro, enligt Processbolagets uppfattning i målet. Crafoord har alltså inte insett och borde inte ha insett brister som gjorde utdelningen olaglig. Det är även direkt tillämpligt i skadeståndsdelen.

Han menar vidare att detta betyder att inga anställda tjänstemän, inklusive chefer, har begått några medvetna fel eller otillbörliga handlingar. 

- Det krävs därför att Qviberg och övriga svaranden har haft större och annan kunskap än Crafoord för att överhuvudtaget komma i ond tro.

Ulf Stigare konstaterar att Fredrik Crafoord var vid tidpunkten chef för trading, chef för investment banking samt vice vd i banken. Det finns dock ingen utredning som visar att Mats Qviberg och de övriga svaranden har större kunskaper än Crafoord, menar Stigare.

- Det har inte varit processtaktiskt bra att skriva ut detta från processbolagets sida. Det har blivit värre än det citat som jag trodde mig höra. Man har satt fokus på denna fråga igen. Nu eftersom Crafoord uppenbarligen inte är skadeståndsskyldig så kan vi göra exakt samma snurra som avseende den goda tron rörande att Crafoord ej varit försumlig. Det är ju Crafoord som gjort alla transaktioner, det är Crafoord som har gjort eller tillsett att alla preliminära värderingar har kommit fram. Han har gjort alla hedgar, han har varit tradingchef och för investment banking och vice vd i banken men han har inte varit försumlig. Hur kan då någon annan ha varit försumlig? Man tar sig för huvudet, säger Ulf Stigare.

Efter repliken får HQ AB:s Elin Awerstedt möjlighet att svara på Ulf Stigares försvar om direktcitatet om Crafoord och ond tro.

- Oavsett hur man väljer som advokat att tillämpa direktcitat så har man vissa regler att hålla sig till. Det är så att man kan läsa transkriberingen av vad jag sade pläderingsvis "som fan läser bibeln”, det kan man visst göra och när jag läser det nu i efterhand så kan jag tycka att jag kanske kunde ha formulerat mig på ett litet tydligare sätt, säger hon och börjar omformulera meningarna något.

Rätten tar fram transkriberingen.

Hon ändrar ett stycke till ”För det andra så finns det inga aktieägare utöver svaranden som någon i målet påstårär i ond tro”. Det står även att ”HQ AB har väckt talan om återbäring mot de aktieägare beträffande vilka HQ AB anser att ond tro förelåg”. Hon korrigerar det till att ”HQ AB påstår att ond tro förelåg”.

- Sedan det som förbryllar svarandeombuden. Det är det sista stycket om Fredrik Crafoord. Då får jag bara kommentera det här med vad jag hade för avsikt att säga om Fredrik Crafoord. Det är möjligt att det går att missuppfatta men vad jag tog sikte på var att Fredrik Crafoord var faktiskt anställd och dessutom har inte någon talan väckts mot Fredrik Crafoord. Det var vad det där syftade på.

Ulf Stigare har mer att replikera mot HQ:s plädering och replik, liksom de övriga svaranden. Läs inom kort.

Tisdagens förhandlingsdag är nummer 82 i ordningen i HQ-processen i Stockholms tingsrätt. Det är även en reservdag som tagits i anspråk och ska vara den sista dagen innan det blir domstolens tur att bearbeta allt processmaterial som lämnats in och åberopats i målet.

Denna dag tar upp frågan om personligt ansvar. Svarandeombuden yrkar att HQ AB:s ombud Marcus Axelryd, Helena Dandenell och Elin Awerstedt samt HQ AB:s ställföreträdare advokat Christer Sandberg ska ersätta svaranden för i vissa fall hela rättegångskostnaderna i andra fall delar av rättegångskostnaderna. Vissa av ombuden har redan i samband med kostnadsräkningarna noterat detta yrkande, andra har inte det.

En av dem som inte förrän nu yrkar att kärandeombuden ska stå för de yrkade rättegångskostnaderna är Mats Qvibergs ombud Olle Kullinger och Ulf Stigare som i vanlig ordning i denna rättsprocess startar pläderingen under tisdagsmorgonen.

De hänvisar liksom tidigare till att HQ AB:s ombud väckt en talan utan grunder samt att det är svårt och "helt omöjligt att försvara sig mot processbolagets talan på grund av avsaknaden av individualiserade grunder". 

- Vi har inte fått något stort mothugg pläderingsvis från processbolaget men det är oerhört enkelt regelverk som funnits sedan 40-talet. Kärandena har att åberopa faktiska omständighet av omedelbar betydelse vid yrkandet och sedan ska man bevisa vad man påstår om det är stridiga omständigheter. Mycket elementärt, säger Ulf Stigare.

Han hänvisar till att KPMG vid flera gånger framhållit att de har hundra års erfarenhet i sin grupp av processande och han sträcker sig längre och menar att samtliga svarandeombuden besitter flera hundra års processande.

- Här finns det en extrem erfarenhet och ingen har någonsin stött på ett mål utan individualiserade grunder.

Mats Qvibergs ombud menar att HQ AB:s ombud och bolagets ställföreträdare advokat Christer Sandberg har fört denna ”bristfälliga talan” med flit, medvetet och talan har på grund av vårdslöshet medfört extra utredningskostnader för Mats Qviberg.

Mats Qviberg kräver att ombuden och Christer Sandberg solidariskt ska betala samtliga av hans rättegångskostnader om drygt 51 miljoner kronor.

- En mycket ansenlig summa även för en förmögen person särskilt om man betalar det som privatperson och inte via bolag. Om det är så att rätten finner att det helt saknas individualiserade grunder mot Qviberg och/eller att det helt saknas individualiserade grunder rörande den onda tron mot Qviberg då hemställer Qviberg att han ska få ersättning av ombuden och Sandberg preciserat av Olle Kullinger i går med hela beloppet, säger Ulf Stigare.

Mats Qviberg yrkar endast ersättning vid bifall.

Ulf Stigare ställer återigen den retoriska frågan: Varför har man bedrivit den här talan?

- Det vet vi inte men en kvalificerad gissning, och det påstår vi, är girighet. Vi har sett på kostnadsräkningen att det står ingen proportion till svarandenas enskilda kostnadsräkningar. Det är helt enkelt så att det finns en rad förhoppningsfulla lycksökande som försökt att sko sig på svarandenas bekostnad och det kommer de inte att lyckas med, säger Ulf Stigare.

Även Stefan Dahlbos ombud Jonas Löttinger och Hans Forssell, uppger att detta är en orimligt omfattande och kostsam process. De hänvisar bland annat till orimliga kostnader "i superformat” som har åsamkats Stefan Dahlbo genom att HQ ABs "okontrollerade expansion av processmaterialet särskilt sådan material som käranden inte utnyttjat på huvudförhandlingen" och material som saknar betydelse för kärandens talan mot Stefan Dahlbo.

Han liksom Mats Qviberg hänvisar till påståenden om indikationsbrister som fanns mot samtliga svaranden. Svarandena förberedde försvar till sakframställningen mot den, av HQ AB, långa åberopade indikationslistan som sedan inte togs upp under sakframställningen. Därmed tillkom en hel del merkostnader för svarandena, menar de.

Stefan Dahlbo yrkar att ombuden tillsammans med Christer Sandberg solidariskt ska betala 7 miljoner kronor. Elin Awerstedt som kom in i tvisten senare har ett solidariskt ansvar för 1,95 miljoner kronor solidariskt med de övriga. Stefan Dahlbo har yrkat ersättning från HQ AB för ombudskostnader om 17,5 miljon kronor samt 3 miljoner kronor för eget arbete.

Mikael König, med ombudet Lars Zacharoff, yrkar att kärandeombuden tillsammans med HQ AB:s ställföreträdare Chsriter Sandberg jämte HQ ska betala sammanlagt 3 miljoner kronor och grunden för detta är, liksom de övriga ombuden pekat på, avsaknad av grunder och bristen på individualisering. Ombudet pekar på, liksom övriga ombud, att domstolen krävde i ett föreläggande att HQ skulle komplettera med grunderna för sin talan mot svaranden men att detta aldrig lämnades in.

- HQ AB:s talan har gjorts kollektiv, det vill säga utan specifikationer om hur just Mikael könig påstås ha varit försumlig. Det har försvårat Mikael Königs talan.

Vidare säger han:

- Flera väsentliga omständigheter i händelseförloppet som har åberopats mot samtliga svaranden berör inte Mikael König överhuvudtaget. Jag menar att det också bör anläggas från rättens sida ett förhöjt aktsamhetskrav när man bedömer frågan om vårdslös processföring i detta mål. HQ:s talan avser ju miljardbelopp. det står inte i proportion till vad Mikael König eller någon annan svaranden, med några få undantag, skulle kunna betala. De här yrkandenas storlek och de många påståenden som riktas mot svarandenaparterna kollektivt och den långa tid som målet har handlagts och som i allt väsentlig beror på HQ AB:s processföring har medfört en stark psykisk stress och svåra yrkesmässiga konsekvenser för Mikael König.

Han noterar även, liksom flera av de övriga ombuden att HQ AB saknar tillgångar att betala rättegångskostnaderna för det fall som HQ förlorar målet. Bolaget har alltså, menar han, fört processen på svarandenas risk.

- HQ AB är alltså ett processbolag, ett processbolag i ordets rätta bemärkelse.

Peter Danowsky som är ombud för Thomas Erseus och Curt Lönnström inleder bland annat med att förklara vilken roll och ansvar domstolen har och vilket ansvar ombuden har.

- I rättssalen och i skriftväxlingen till domstolen har domstolen en tillsynsplikt och den sanktion som domstolen ytterst har är att när ett ombud varit oskicklig på ett vårdslöst sätt tillämpa den här regeln. Den är tillkommen för att det åligger oss som ombud att vara lojal mot rättegångsbalkens regeln. Vi har en plikt som rättens tjänare, om man ska ska uttrycka sig högtidligt, att vara omsorgsfulla, annars blir det för vidlyftiga processer som varken gagnar den egna klienten som den vårdslösa advokaten har, eller på sitt sätt är värre eller lika illa, motparten som ofrivilligt utsätts för något som föranleder både tid och onödiga kostnader.

Han uppger vidare att vårdslösheten startade redan när stämningsansökan lämnades in och fortsatte vid bytet av ombud som vid det tillfället, efter att ha läst igenom materialet, borde ha återkallat ansökan, sökt en reträtt. Han uppger att man istället fortsatte och till och med vidgade målet.

- Det var oskickligt och vårdslöst. Man hade såväl Christer Sandberg som styrelseordförande i kärandebolaget och som välavlönad styrelseordförande i kärandebolaget behövt att besinna sig. Det var alltså en oerhört kostsam process där mina huvudmän som inte har några egna stora tillgångar, och som först hoppades och trodde att styrelseansvarsförsäkringen skulle räcka och hushåll och sparade för att det skulle bli så men det hjälpte inte. Processen blev så stor att inte ens syrelseansvarsförsäkringen räckte. För att göra detta möjligt, att hushålla och spara, blev det naturligt att avstå från att anlita egna sakkunniga och lita på att i huvudsak KPMG men även Mats Qviberg sörjde för att även för mina huvudmäns talan målet bli utrett på sådant sätt att de skulle få en rättvis rättegång. Lyckligtvis fanns resurserna hos KPMG och Mats Qviberg.  Men om man för ett ögonblick tänker på om talan bara var riktad mot Ersues och Lönnström så förstår man hur grotesk den är i sin utformning och i sina grundpåståenden.

Peter Danowsky noterar att HQ AB under måndagen offentliggjort att man tagit in 16 miljoner kronor i en nyemission för att täcka sina egna rättegångskostnader. 

- Här finns inte en antydan till vilja att säkerställa att svarandena får ersättning på det sätt som rättegångsbalken förutsätter. 18 kapitlet utgår från att den som vinner en process ska sättas i samma ekonomiska situation som den var i innan. Om svarandena har framgång i denna process då ska dem, enligt rättegångsbalken ha täckning för de rättegångskostnaderna som de haft, om de är skäliga. Om de är skäliga framgår förståss hur svarandena har skött talan i det här målet. Men den grundläggande principen åsidosätts genom den bristande kapitaliseringen av HQ-bolaget. Något som Christer Sandberg i första hand medverkar till men som naturligtvis ombuden också är medvetna om och trots det har utformat sin talan på det sätt som har skett, säger Peter Danowsky.

- Det finns alltid ett ansvar att inte belasta en process med onödigt material. Men det finns ett särskilt ansvar när man är medveten om att svarandena, om de vinner, inte kommer att få ersättning för sina rättegångskostnader. Då blir det ett skärpt ansvar, ett personligt skärpt ansvar. 

Han menar att det är en viktig omständighet för rätten när den prövar frågan om personligt kostnadsansvar för ombuden och ställföreträdare Christer Sandberg.

Peter Danowsky överlämnar till rätten att avgöra vilket belopp hans klienter ska bli ersatta med. Enligt kostnadsräkningarna  uppgår ombudskostnaderna och övriga kostnader till 7,9 miljoner kronor respektive 7,3 miljoner kronor.

Johan Piehls ombud Harry Bergman och Andreas Rönnheden kritiserar det faktum att HQ AB lagt drygt 20 miljoner kronor på expertvittnet, Brent Kaczmarek på konsultfirman Navigant Group, för att reda ut vilka finansiella delar som varit felvärderade i tradingportföljen. Ombudet menar att detta inte är processekonomiskt försvarbart.

- En individualisering måste göras av alla positioner i en organisation. Det är först då man kan bedöma Piehls ansvarssituation. Alltså Piehls interaktion med vd, interaktion med revisor och interaktion med anställda. Men den typen av individualisering har vi aldrig fått se. 

Han uppger att det måste ställas särskilda krav på HQ AB:s ställföreträdare och ombud då bolaget inte avser att stå för motpartens kostnader vid en eventuell förlust. 

- Piehl har gjort allt som varit möjligt för att begränsa sin arbetsinsats i målet men det har naturligtvis varit nödvändigt att försvara sig mot processbolagets talan på det sätt som den varit utformad. Men pocessbolaget har gjort precis tvärtom. Det är helt enkelt svårt att förstå hur processbolaget med hedern i behåll kan hävda att de varit processekonomiskt samtidigt som man har ett rättegångskostnadsanspråk på 180 miljoner kronor. En sådan processföring är helt hänsynslös mot Piehl.

Oavsett utgången yrkar Johan Piehl, via ombud, att Christer Sandberg solidariskt med HQ AB ska stå för samtliga hans rättegångskostnader, eller med belopp som rätten finner skäligt. Samtidigt yrkas det att ombuden från Frank advokatbyrå ska solidariskt ska stå för 75 procent av rättegångskostnaderna. Johan Piehls rättegångskostnader uppgår till cirka 16 miljoner kronor.

Carolina Dybeck-Happe och Pernilla Ströms ombud Jonas Benedictsson som är en av de sista ombuden med sin plädering inleder med att han inte ska upprepa vad de övriga ombuden sagt utan ansluter sig till vad som sagts. Han pläderar dock under en halvtimme.

Han noterar bland annat att Christer Sandberg numer är en större aktieägare i HQ AB och har fakturerat  för 17,6 miljoner kronor. Han noterar även att Marcus Axelryd, Helena Dandenell och Elin Awerstedt är alla tre delägare i Frank advokatbyrå vilket betyder att de får cirka 23 miljoner kronor var vid en vinst i domstolen.

Han uppger dessutom att det finns försäkringar som kommer att täcka kraven som ställs på dem, dels via advokatsamfundet med också tilläggsförsäkringar.

- Jag avundas inte kollegorna på andra sidan. De har haft en svår situation. Vi har alla haft besvärliga klienter. Men vi är erfarna advokater. Att hantera svåra klienter och bevara sin integritet och finna saklig balans mellan det som är klientintresset å ena sidan och andra legitima intressen som motparternas och även domstolens är just det vad det innebär att vara advokat. Det är regler som kräver att andra intressen än klientens intressen ska beaktas. Titeln advokat förpliktigar. Det är just advokattiteln som ska vara och borga för skillnaden mellan andra praktiserande jurister som inte jobbar på advokatbyrå kan tillåta sig. 

Han poängterar att det inte är tingsrättens fel att målet är ”ogenomträngligt” eller att Pernilla Ström och Carolina Dybeck-Happe tvingats utstå käromålet, gå igenom och bemöta detta omfattande underlaget ”som inte har med dem att göra”.

- Det är inte tingsrättens fel att HQ har hållit dem gisslan i sex år för att kunna komma åt Mats Qvibergs förmögenhet. det är inte tingsrättens fel att Carolina och Pernilla tvingats utstå 82 förhandlingsdagar. det är HQ:s fel och det är Christer Sandbergs fel och det är ombudens fel. Det är en direkt konsekvens av hur de lagt upp och vidhållit sin talan utan att ha fog för merparten av de påståenden som har gjorts. detta är illa, mycket illa och värst av allt är påhitten. Påhitten om de facto ledamotsskap, påhittade överlåtelsen av anspråken från HQ Bank och de påhittade onda tron…, säger Jonas Benedictsson.

Han uppger att hela hans klieners rättegångskostnader är orsakade av Christer Sandberg samt ombuden på Frank advokatbyrå som därför bör stå för dessa oavsett utgång i målet. Ströms och Dybeck-Happes rättegångskostnader uppgår till cirka 17 miljoner kronor.

Anne-Marie Pålssons ombud Emma Didriksson anser att det överhuvudtaget var vårdslöst att väcka talan mot moderbolagets styrelse. Hon ansluter sig till de övriga svarandens pläderingar och då framförallt till Jonas Benedictssons plädering.

Hon poängterar att talan varit otjänlig som byggts på påståenden som saknat fog.

Hon uppger att ställföreträdaren och HQ:s ombud har insett att Anne-Marie Pålsson inte varit i ond tro men att det var av taktisk natur som man stämde även henne i målet.

- Sannolikt var det ett ställningstagande av taktisk natur. Man har önskat att något skulle framkomma under resans gång. Man har velat få in Mats Qviberg i målet och/eller man har genom att sätta press på samtliga velat få till stånd en förlikning. Att agera på det sättet är ett typiskt medvetet risktagande. Om vi skulle ha fel, att ställföreträdaren och ombuden inte insett att talan mot Anne-Marie Pålsson saknar fog ja då borde de iallafall ha insett det. Där tillkommer att Christer Sandberg och HQ:s ombud har känt till att HQ AB inte kommer att ha medel till att göra rätt för sig vid förlust och det medför ett ökat aktsamhetskrav. Att mot en sådan bakgrund inleda och vidhålla en otjänlig talan är vårdslöst och bör medföra ett ersättningsansvar.

Hon berättar att käranden vid ett skede velat avsluta sin talan mot en förlikning,men att det inte blev en förlikning. 

Hon yrkar att att Christer Sandberg och HQ:s ombud ska stå för Anne-Marie Pålsson samtliga rättegångskostnader oavsett utgång. Hennes rättegångskostnader uppgår till cirka 12 miljoner kronor.

KPMG ansluter sig till de övriga ombudens pläderingarna och kräver hälften av de ombudskostnader som revisionsbyrån lagt ned under huvudförhandlingen sedan i november till och med i dag.

- Det har då landat i en beräkning på 20 miljoner kronor. Vi har då bestämt oss för att ett rimligt belopp skulle vara hälften av den kostnaden, 10 miljoner kronor, säger Torgny Wetterberg och hänvisar till att kostnaderna är inkluderat sakkunnigvittnen och att yrkandet endast rör huvudförhandlingsperioden beror på att rätten under denna period tydligt kunnat se vad som försegått och göra en bedömning hur pass "vidlyftig den här processen har varit".

KPMG yrkar ersättning endast vid bifall.

Johan Dyrefors ombud Olof Nilsson uppger kort att hans klient ansluter sig till vad KPMG anför och att han vidhåller det yrkande som framställs i kostnadsräkningen, vilket betyder att han yrkar att ombuden Marcus Axelryd, Helena Dandenell och Elin Awerstedt och Christer Sandberg förpliktas att solidariskt med HQ AB ersätter Johan Dyrefors med cirka 3,9 miljoner kronor vid bifall.

Öresunds plädering är lika kort som Johan Dyrefors plädering om personligt ansvar.

- Öresund hänvisar till vad öviga svarandeombud har anfört och då särskilt till vad Dahbos och Qvibergs ombud anfört eftersom talan mot Öresund är avhängig vad HQ gjort gällande mot dem framförallt vad de gjort gällande beträffande deras onda tro.

Öresunds ombud anger inget belopp utan överlåter detta till rätten att fastställa vilka belopp som HQ:s ombud solidariskt med Christer Sandberg ska ersätta för Öresunds rättegångskostnader. Öresund yrkar även att ansvar ska gälla oavsett utgång i målen. Öresunds rättegångsskostnader uppgår till cirka 15,8 miljoner kronor.

Om rätten beslutar att svarandena har rätt till de ersättningar som yrkats och om rätten beslutar att yrkade fulla rättegångskostnader ska betalas ut som ersättning till de svarandena som överlåtit frågan till rätten så uppgår beloppet till cirka 150 miljoner kronor. Detta är vad HQ-ombuden solidariskt med ställföreträdande Christer Sandberg kan tvingas betala svarandena.

Helena Dandenell svarar på kritiken från svarandena och säger yrkandena om personligt ansvar bestrids.

- Vi har fått höra att svarandena gjort gällande att talan är vidlyftig och oklar. Jag kan bara säga att sedan vi tagit över det här målet har vi efter absolut bästa förmåga försökt att utforma en talan som är så tydlig och klar som möjligt och vi kan faktiskt inte förstå hur vi skulle ha strukturerat grunderna eller utformat HQ AB:s talan på ett bättre sätt som gett bättre förutsättningar att genomföra den här huvudförhandlingen, både vinstutdelning och skadestånd i förhållande till så många svarande, säger hon och poängterar att detta har man gjort för att tillvarata deras klients intresse på bästa sätt.

- Vi är ju kärandeombud. Alla erfarna processombud vet att man tjänar på en tydlig talan, så enkelt är det. Jag har också fått höra påståenden om att talan saknar fog. Där kan jag väl stanna och säga att vår genuina uppfattning är att HQ AB ska vinna bifall mot samtliga svaranden och vad gäller styrelseledamöterna i banken och revisorn så är det nära nog självklart. Vi tycker faktiskt att detta är ett ovärdigt beteende av våra kollegor. Påståendet om vårdslöshet saknar fog och ombuden på svarandesidan måste rimligen inse detta. Dessa påståenden framställs av andra skäl för att gemensamt ta fokus från saken och vi tycker att det här agerandet är olyckligt och faktiskt i förlängningen riskerar att påverka rättssäkerheten och det då genom ombudens möjlighet att tillvarata sina klienters intressen påverkas.

- Men vi kan notera att det slutar inte vid påståenden om vårdslöshet och kostnadsansvar. KPMG:s ombud bad i sin plädering särskilt att rätten ska påtala processtekniska misstag i domen för att sådana misstag ska kunna användas för att kräva skadestånd från dem som gjort misstagen och få ett eko i hela advokatsverige. Jag vet inte vad som driver ombuden men det är ingen sund drivkraft. Och när tingsrätten skriver domskälen så hoppas vi att tingsrätten kommer att ha de framtida domstolsklimatet i åtanke. Vilka typer av ombud vill vi ha i våra domstolar i framtiden? Svarandeombudens agerande väcker advokatetiska frågeställningar som behöver prövas och det är inte bra om detta beteende tillåts att eskalera, säger hon.

Dom väntas 19 oktober.

Det framgår av ett pressmeddelande på fredagen.

Koncernens substansvärde uppgick den 30 juni i år till 126 kronor per aktie. Det är en ökning med 4,4 procent sedan utgången av december 2016.

Detta är 6,4 procentenheter sämre än SIX Return Index som steg med 10,8 procent under motsvarande period. Under årets andra kvartal ökade Öresunds substansvärdet med 0,9 procent justerat för lämnad utdelning. Index steg under motsvarande period med 4,1 procent.

Större positiv inverkan på substansvärdet under delårsperioden hade innehaven i Oriflame, Fabege, Bulten Ambea, Ework Group och Svolder. Större negativ påverkan på substansvärdet hade innehavet i Bilia.

Öresunds börskurs var den 30 juni 154,50 kronor (jämfört med 152,50 kronor den 31 december 2016), vilket innebar en totalavkastning, justerad för lämnad utdelning, på 4 procent (11) under delårsperioden.

Mats Qviberg fortsätter att öka sitt innehav i Bilia. I dag den 24 augusti förvärvade han 200.000 A-aktier i bolaget till förvärvspriset 78,50 kronor per aktie. En total summa om 15,7 miljoner kronor.

Mats Qviberg, som även är styrelseordförande i bolaget, äger sedan tidigare 9,90 procent av röster och kapital i bolaget. Utöver detta äger han även via Öresund aktier och röster i bolaget. 

Öresund ägde vid årsskiftet 10,10 procent av aktierna och rösterna i bolaget. Öresund har dock sedan dess också förvärvat aktier i Bilia. Senast för ett par dagar sedan då investmentbolaget förvärvade 50.000 aktier i bolaget för 79,14 kronor styck, vilket gav en likvid på nästan 4 miljoner kronor. Även i början av augusti förvärvade Öresund 75.000 aktier i Bilia för en total likvid om 6 miljoner kronor. I slutet av juli förvärvade Öresund 150.000 aktier i Bilia för 11,7 miljoner kronor.

Även Mats Qvibergs dotter, Anna Engebretsen, tror på Bilia och äger 4,1 procent i bolaget samt är styrelseledamot i bolaget.

Bilias styrelse föreslog inför årsstämman den 19 april 2017 en ordinarie utdelning med 8 kronor per aktie, totalt 411 miljoner kronor, vilket var en ökning med föregånde års utdelning om 7,50, vilket antogs av stämman. 

Öresund har i dag skickat ut två flaggningsmeddelanden. Det första rörde pressmeddelandet från Scandi Standard som publicerades under gårdagen där bolaget meddelade att antalet aktier ökat. Öresund meddelade under fredagsmorgonen att detta betyder att Öresunds ägarandel i Scandi Standard minskat från 10,8 till 9,8 procent av kapitalet och rösterna.

Timmen efter det första flaggningsmeddelandet från Öresund kommer det andra. Ordningen är återställd. Öresund har i dag förvärvat 501.460 aktier i Scandi Standard och äger därefter 6.962.588 aktier motsvarande 10,5 procent av kapitalet och rösterna i bolaget.

Öresund förvärvade så sent som fredagen för en vecka sedan, den 25 augusti, en miljon aktier i Scandi Standard. Vid årsskifte ägde Öresund 8,4 procent av röster och kapital i bolaget. Då motsvarande Scandi Standard 5,1 procent av substansvärdet i Öresunds portfölj.

Anna Qviberg Engebretsen, styrelseledamot i Öresund, ägde vid årsskiftet 1.298.700 aktier, motsvarande 2,9 procent i bolaget. Av FI:s insynsregister framgår det att hon har ökat sitt ägande med 60.000 aktier. Transaktionen är av karaktären "gåva mottagen". Samtidigt har Mats Qviberg och hans hustru Eva Qviberg avyttrat motsvarande antal aktier i karaktären "gåva lämnad".

Det officiella priset för aktierna uppgick till 138 kronor per aktie, motsvarande 8,28 miljoner kronor för hela posten om 60.000 aktier.

Även i april i år mottog Anna Qviberg Engebretsen en gåva om 20.000 aktier då värdet på aktierna uppgick till 162 kronor per aktie, motsvarande 3,24 miljoner kronor.

Mats och Eva Qvibergs innehav i Öresund vid årsskifte uppgick till 9.859.320 aktier, motsvarande 21,7 procent i bolaget.

Av Öresunds hemsida framgår det även att brodern Johan Qviberg äger 1.399.940 aktier i Öresund, motsvarande 3,1 procent i bolaget.

Den yngsta brodern Jacob Qviberg äger i sin tur 1.153.600 aktier, motsvarande 2,5 procent i bolaget.

I dag meddelar Bilia förändringar i valberedningen. Tim Floderus är valberedningens nye ordförande, utsedd av Investment AB Öresund efter Öystein Engebretsen.

Tim Floderus har stått som vd för Mats Qviberg och Christen Ager-Hanssens tidigare gemensamt ägda investmentbolag Custos. Blott 15 år kom han i kontakt med Mats Qviberg som då arbetade med Sven Hagströmer, enligt boken om Q. Efter studenten och under sin tid på Handelshögskolan har han arbetat för Mats Qviberg i Öresund och i Custos men även som Christen Ager-Hansens högra hand i researcharbetet och förhandlingarna i samband med HQ-processen.

Bilias valberedning består även av Mats Qviberg, utsedd av familjen Qviberg samt i egenskap som ordförande för Bilia.

Mats Qvibergs dotter Anna Engebretsen som är storägare i Bilia har sedan tidigare utsett Eva Cederbalk till valberedningen.

Helen Fasth Gillstedt är utsedd av Handelsbanken Fonder.

I dag presenterar investmentbolaget Öresund delårsrapporten för tredje kvartalet 2017. Substansvärdet ökade med 6,2 procent, justerat för lämnad utdelning sedan utgången 2016, till 128 kronor per aktie

Detta är sämre än jämförelseindexet SIX Return, som steg med 12,5 procent under motsvarande period.

Störst negativ påverkan på substansvärdet hade Bilia, medan Fabege, Bulten, Svolder, Oriflame, Ework och SEB påverkade positivt.

Under årets tredje kvartal ökade substansvärdet med 1,7 procent. Index steg under motsvarande period med 1,5 procent.

Marknadsvärdet på Öresunds värdepappersportfölj uppgick den 30 september 2017 till 5.611 miljoner kronor jämfört med 5.569 miljoner kronor den 31 december 2016. Under delårsperioden har värdepapper förvärvats för 573 miljoner kronor samt avyttrats för 774 miljoner kronor. Under samma period i fjol förvärvades värdepapper för 1.127 miljoner kronor samt avyttrades för 1.097 miljoner kronor.

Öresunds börskurs 30 september 2017 var 136 kronor jämfört med 152,50 kronor den 31 december 2016. detta innebar en totalavkastning, justeras för lämnad utdelning, om -8 procent jämfört med 37 procent vid årsskiftet.

Resultat efter skatt för bolaget blev 96,7 miljoner kronor, jämfört med 738 miljoner kronor samma period året innan. Resultatet per aktie uppgick till 2,13 kronor jämfört med 16,24.